Afghanistan och behovet av en legitim världspolis

De dramatiska scenerna från Kabuls flygplats har beskrivits som en symbol för vår tids världsordning. Bilder av människor som i desperation klamrar sig fast under vingarna på ett flygplan som rusar fram på startbanan. Några blir räddade medan andra går under. Bilderna synliggör på ett smärtsamt sätt en världsordning som saknar demokratisk styrning och där makt istället växer ur gevärspipor eller kärnvapenstridsspetsar. 

USA inledde “kriget mot terrorismen” och gick in militärt i Afghanistan efter terrorattackerna hösten 2001. När ruinerna fortfarande rök efter den kollapsade skyskrapan World Trade Center pekade George W Bush ut Osama Bin Laden och Al-Qaida som skyldiga och sa “we will smoke them out of their holes, we’ll get them running, and we’ll bring them to justice”. Uttalandet skulle kunna vara hämtat från en vilda västern-film. 

Det är lätt att förstå den vrede som president Bush gav uttryck för. Terrorattackerna var obegripligt barbariska. Offren hade ett genuint behov av att få upprättelse och USA hade behov av att de skyldiga ställdes till svars. 

Säkerhetsrådets misslyckande

Men enligt internationell lag är det inte offret som hämnas mot förövaren. Det är istället FN:s säkerhetsråd som har ansvar för att upprätthålla fred och säkerhet och som kan auktorisera tvångsmedel enligt kapitel 7 i FN-stadgan. Faktum är att säkerhetsrådet från 1999 införde sanktioner mot Talibanregimen på grund av deras stöd till Al-Qaida och Bin Laden. Talibanerna fortsatte dock tillåta terrorgruppen att vara verksam i landet. 

Även om säkerhetsrådet snabbt fördömde terrorattackerna godkände det inte USA:s invasion. USA hänvisade istället till rätten till självförsvar som också finns i FN-stadgan artikel 51. En debatt har förts om huruvida USA:s invasion initialt kan ses som rättfärdigad i detta avseende. En permanent ockupation kan definitivt inte göra det. 

Huvudproblemet återfinns i säkerhetsrådet och ett dysfunktionellt säkerhetssystem som är opålitligt, ineffektivt och som saknar ansvarsutkrävande. FN var oförmöget och ovilligt att gripa in mot talibanerna. USA hade varken respekt eller förtroende för FN och beslöt att agera på egen hand med sina allierade.

Kriget riktades mot talibanregeringen som beskyddat terrornätverket Al-Qaida och som hade vägrat överlämna Bin Laden efter 11 september. Det tog bara några månader att avsätta talibanerna från regeringsmakten. I december 2001 erbjöd talibanerna att lägga ner sina vapen i en ovillkorlig kapitulation. Men erbjudandet ignorerades. I maj 2011, under Barack Obama, dödades terroristledaren Osama Bin Laden. Det dröjde dock till 2014 innan kriget formellt avslutades. Därefter lämnades en reducerad styrka i landet för att stödja och träna afghanska trupper fram till det slutgiltiga tillbakadragandet 2020 och 2021.

Har rättvisa skipats nu, som president Bush sa för 20 år sedan? Knappast. Enligt rättsstatens principer är alla lika inför lagen. Alla, även terrormisstänkta, har rätt att få anklagelser om brott utredda och prövade i domstol. Men även om vissa terrormisstänkta har blivit dömda i domstol har “kriget mot terrorismen” på många sätt åsidosatt rättsstatens principer till förmån för hämndens principer.

I Guantanamo hölls terrormisstänkta fängslade på obegränsad tid utan rättegång. De utsattes även för tortyr. I syfte att döda förmodade terrorister har även omfattande drönarattacker utförts. Enligt uppskattningar från Bureau of Investigative Journalism har omkring 10 000 dödats, varav 1 500 civila och 330 barn. Förutom att sådana attacker strider flagrant mot rättsstatens principer har de motsatt effekt på terrorismen. Drönarnas närvaro terroriserar stora delar av befolkningen urskillningslöst och bidrar därför starkt till antiamerikanska attityder och radikalisering, vilket utgör en grogrund för terrorism.

Terrorism och behovet av en legitim världspolis

Att talibaner nu intagit Kabul och upprättar en ny regering i Afghanistan åskådliggör på ett både tragiskt och tydligt sätt en dysfunktionell världsordning som mer påminner om vilda västern än en rättsstat. Poängen här är inte att kritisera USA – i en global ordning som i mångt och mycket saknar ordningsmakt är det inte så konstigt om en stormakt antar en polisliknande roll. Men USA är ingen polismakt – utan en stormakt som drivs av egna intressen. En verklig världspolis är därför helt nödvändig som är fristående från enskilda nationers intressen och istället underställd ett globalt allmänintresse. 

FN har en potential att representera ett sådant allmänintresse men är i nuläget alltför kontrollerat av de fem vetomakternas intressen i frågor om fred och säkerhet. För att bygga upp den legitimitet som krävs behöver FN demokratiseras. Första steget är inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA) som steg för steg kan utvecklas till en andra kammare. FN får då ett världsparlament med två kamrar: generalförsamlingen som representerar stater och en direktvald andra kammare som representerar befolkningen. Då kan en legitim världspolis etableras som är underställd parlamentet och som tillsammans med andra aktörer kan bekämpa terrorismen på ett rättssäkert och demokratiskt sätt och därmed undanröja dess grundorsaker. 

Det är förstås svårt att i detalj beskriva hur en världspolis skulle stoppa stora terrorgrupper så som Al-Qaida. Men transnationell terrorism kan till stor del förstås som resultatet av en globalisering som skapar ojämlikhet och som exkluderar människor från politisk delaktighet i frågor som berör dem. Med en världspolis som är underställd och ansvarig inför ett världsparlament skulle världsbefolkningen generellt vara mer rimligt representerade och därför kunna betrakta polisstyrkan som ett skydd för ett genuint allmänintresse, inklusive sin egen säkerhet. Genom att de mest missgynnade skulle erfara att deras frågor adresseras på ett konstruktivt sätt skulle en av terrorismens grundorsaker undanröjas.