Kan ett världsparlament öka mångfalden?

Dela på email
Dela på facebook
Dela på twitter

Intervju med Jenny Ehnberg, forskare inom global etik

Jenny är forskare vid Svenska kyrkans enhet för forskning och analys. Hennes forskningsområde omfattar bland annat frågor som rör politisk etik, demokrati, mänskliga rättigheter, global etik och rättvisa. Hennes avhandling kom 2015 och går att läsa som pdf på nätet. Titeln är Globalization, justice, and communication: a critical study of global ethics

Hans: I avhandlingen söker du efter en rimlig modell för global etik. Vad kom du fram till? 

Jenny: Jag har några olika analytiska frågor för att undersöka och utvärdera olika förslag på modeller. I det arbetet kommer jag också fram till en egen position, vad jag menar är en rimlig etisk modell för global etik. Det jag framförallt landar i är en betoning av den kommunikativa aspekten. Jürgen Habermas, som pratar om deliberativ demokrati, är en känd förespråkare av det synsättet. Jag menar att rättvisa i globala sammanhang inte bara kan innefatta en omfördelning av resurser, även om det förstås är viktigt också. Men det det behövs framförallt finnas en kommunikation som är fri från dominans och tvång.

Hans: Kan du utveckla hur du tänker kring Habermas idé om det maktfria samtalet? 

Jenny: Habermas ingår i det som brukar kallas kritisk teori där man intresserar sig för hur makt i olika former genomsyrar våra liv. Han utvecklar då tanken om den ideala talsituationen som en grund för att på ett rättvist sätt kunna avgöra moraliska och etiska frågor. En sådan talsituation ska då vara fri från tvång, alla ska delta på lika villkor. Självklart är detta en idealisering som inte går att förverkliga fullt ut, men det är ändå ett viktigt ideal när det gäller att berättiga ett moraliskt omdöme.

Hans: Kan du säga lite mer om vad som kännetecknar etiska omdömen på global nivå? Företräder du en universalism? Går det att nå en etik som är giltig för alla?

Jenny: Det var den frågan som först fick mig att vilja skriva avhandlingen. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna är ett exempel. Men vad menar man med universalism? Om universalism betyder att alla människor faktiskt agerar utifrån samma moral, så är det är enkelt att avvisa. Vissa pekar på att det finns ett moraliskt språk för att avgöra moraliska frågor. Men även detta kan avvisas eftersom ett sådant språk skiljer sig mellan olika sammanhang.

Hans: Så du avvisar all universalism?

Jenny: Nej, jag menar att universalism finns på ett normativt plan. Normen att alla människor är lika mycket värda. Det är inte en beskrivning av hur det är, utan ett kritiskt ideal. Utifrån det idealet kan en universell moral vara försvarbar. Språket om mänskliga rättigheter har en potential just eftersom det utgår från ett sådant ideal. Idealet är kritiskt på så sätt att det hjälper oss att identifiera situationer när människovärdet inte respekteras. 

Hans: Innebär det att en universalism endast fungerar negativt, genom att säga vad som inte är okej? 

Jenny: Nej, det är snarare ett kritiskt ideal som hjälper oss att upptäcka olika former av exkludering och utestängande. Och det kan användas som verktyg av utsatta grupper som kämpar för sina rättigheter. 

Hans: Kan en universell etik också grundas i att det finns vissa behov – biologiska, kulturella och sociala – som är gemensamma för oss som människor? 

Jenny: Det är en svårframkomlig väg. Även om det finns behov som är gemensamma så är det svårt att utifrån det komma fram till hur det bör vara. Risken är då att vi hamnar i resonemang om en mini-nivå, att  ingen får hamna under en viss nivå. Då urvattnas den potential som finns i mänskliga rättigheter som en politisk hävstång för att komma tillrätta med maktproblem som utestänger.

Hans: Efter att din avhandling skrevs har klimathotet blivit allt mer akut och är idag kanske den största globala utmaningen. Kommer du in på det i avhandlingen? 

Jenny: Nej, men jag påtalar en brist bland de teoretiker jag studerar att de (med ett undantag) begränsar sig till människan snarare än att ägna sig åt skapelsen eller allt som lever. 

“Hennes idé om demokratisk suveränitet istället för nationell suveränitet är spännande. Suveränitet knyts då inte till ett territorium utan till demokratiska beslut. Då kan man laborera med beslutsfattande på olika nivåer. Det viktiga är ju att de som berörs av ett beslut har möjlighet att påverka.”

Hans: Om vi närmar oss de institutionella frågorna, om hur en global etik kan komma till uttryck genom politiska beslut. Det ligger inte i fokus i avhandlingen, men du kommer in på det i kapitel 6, avsnittet “Visions concerning a just global order”. Där distanserar du dig från förslaget om en världsregering eller en världsstat. Samtidigt skriver du att den nationella suveräniteten inte kan vara absolut i en globaliserad värld. På något sätt öppnar du ändå för en global styrning som ligger över nationell nivå?

Jenny: Bra att du tar upp detta! Jag diskuterar den politiska filosofen Seyla Benhabib i avhandlingen. 

Hans: Seyla Benhabib – det är hon som förespråkar kosmopolitisk federalism?

Jenny: Ja, och hon förespråkar demokrati på global nivå och pratar mycket om medborgarskap på andra nivåer än det nationella, t ex unionsmedborgare i EU. Hon utvecklar också kosmopolitiska normer, människorättstankar, utifrån den internationella lagstiftning som finns idag. Hennes idé om demokratisk suveränitet istället för nationell suveränitet är spännande. Suveränitet knyts då inte till ett territorium utan till demokratiska beslut. Då kan man laborera med beslutsfattande på olika nivåer. Det viktiga är ju att de som berörs av ett beslut har möjlighet att påverka. 

Hans: Så om det i Brasilien beslutas att regnskogen i Amazonas ska huggas ner så berör det många fler människor än de som bor i Brasilien. Hur ska då de som inte bor i Brasilien kunna påverka beslutet?

Jenny: Precis, det är problemet i den nuvarande världsordningen. Det är ju en realpolitisk fråga som egentligen hamnar utanför min avhandling, men jag tänker att det är lite komplicerat. För suveränitetsbegreppet har haft en viktig funktion inom FN-systemet, det är grundläggande för hur FN idag fungerar. Jag kan förstå att svaga stater vill värna om sin nationella suveränitet. 

Hans: Är det här din kritik mot hennes position ligger? 

Jenny: Ja, jag tycker hennes kosmopolitiska modell saknar maktkritik. Den nationella suveräniteten kan ibland innebära ett skydd för svaga stater idag och om den tas bort kan det uppstå maktproblem som hon inte diskuterar. 

Hans: Men är inte det ett argument för överstatlig styrning? En liten nation har ingenting att sätta emot ett storföretag som kan välja att etablera sig där arbetskraften är billig. Ett globalt regelverk kring exempelvis arbetsrätt skulle väl stärka de små nationerna?

Jenny: Jo och jag ser verkligen behovet av global styrning och reglering. Men hur vet vi att en global regering skulle fatta beslut som vi ser som goda? Det är ju det som Hannah Arendt sätter ord på. Hon levde i en stat som blev totalitär. Vart flyr man om man lever i en världsstat som blir totalitär? Det var hennes fråga. 

Hans: De som förespråkar demokrati på global nivå brukar lyfta fram behovet av maktdelning som minskar risken för maktmissbruk. Det finns t ex i USA:s konstitution. Och subsidiaritetsprincipen lyfts också ofta fram som ett motgift. Hur ser du på det?

Jenny: Det finns olika institutionella medel för att motverka maktmissbruk, men det är en risk som inte helt går att avvärja. 

Hans: Nu är vi inne på det område där Demokrati utan gränser verkar. Den kampanj som vi främst prioriterar är inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN, som kallas UNPA-kampanjen. Rent praktiskt skulle det gå till så att Generalförsamlingen beslutar om att bilda bilda en rådgivande församling. Det blir ett första steg mot ett direktvalt världsparlament som med en större legitimitet kan stifta lagar inom vissa globala frågor.

Jenny: Ja, jag har varit inne och läst på era hemsidor och hittade mycket bra information på de utförliga FAQ-sidorna. Det framgår t ex hur man skulle hantera frågor om proportionalitet. Jag tycker det är värdefullt att ni för upp de här frågorna. Något i den stilen kan absolut behövas. Det finns all anledning att stärka de demokratiska inslagen på global nivå, inte minst med tanke på de senaste årens framväxt av nationell protektionism. 

Hans: Vilka risker ser du med ett världsparlament? 

Jenny: Vilka befogenheter ska ett sådant parlament ha? Behöver en konstitution upprättas som reglerar det? FN-stadgan behöver skrivas om, antar jag. Men det finns också en utmaning i att vinna acceptans för detta bland människor som redan idag upplever att beslut fattas långt ifrån dem. Det behöver bli tydligt hur jag kan påverka den globala nivån, så att det inte blir ytterligare en nivå som styr över mig utan att jag genom min röst kan vara med och styra via det här organet. Det kan faktiskt bli en möjlighet att motverka de populistiska krafterna som bygger på starka ledare som värnar om en viss grupp.

Hans: Kan det vara så att populismen är ett symptom på avsaknaden av global styrning? När globaliseringen inte regleras demokratisk så uppstår en känsla av maktlöshet som då föder en vilja att värna den egna gruppen och bygga murar.

Jenny: Precis. Om vi tittar på Trump och de problem han pekar på. De går inte att lösa nationellt. Det behövs globala lösningar. Min grundtanke är att svaret på populism är mer demokrati.

Hans: Vi kan också fråga oss om mänskligheten kommer klara klimathotet om vi saknar möjlighet att fatta gemensamma beslut? Idag är vi utlämnade åt en nationell suveränitet som ger varje nation rätt att bestämma själva om de vill vara med och ställa om till ett hållbart samhälle. Tvingande beslut kan låta hårt, men frågan är om det går att lösa klimathotet utan det.

Jenny: Precis, och om det ska vara tvingande beslut så är det viktigt med demokratisk förankring. Och då behöver det också växa fram en opinion för det. Det behöver också växa fram en förståelse globalt av vad som behöver göras.

Hans: Det som vi hoppas är att de representanter som väljs till en global nivå får en annan blick i och med att de får ett annat mandat. De som sitter i FN:s Generalförsamling företräder den egna nationen. De som väljs till ett världsparlament skulle företräda olika politiska riktningar på global nivå och deras mandat skulle alltså vara att värna om hela jorden. Då finns det kanske skäl att tro att det möjliggör beslut som är bättre för klimatet jämfört med idag.

Jenny: I ett världsparlament blir ju frågor om representativitet väldigt brännande. Vem företräder du? Vilka intressen, perspektiv och erfarenheter företräder du? Det är viktigt att trycka på, inte minst med tanke på att det saknas många perspektiv i globala beslutsorgan. Ett världsparlament skulle kunna öka mångfalden. 

Foto: Magnus Aronson

Hans Leander
Hans is a board member of Democracy Without Borders-Sweden
If you like this article, consider making a donation