Två svenska böcker från “vänster”, som båda lyfter visionen om global demokrati och ett världsparlament, har publicerats under hösten.
Jens Holm är riksdagsledamot och talesperson i miljö- och klimatfrågor för Vänsterpartiet. Han har tidigare även varit europaparlamentariker. I sin bok Om inte vi, vem? – Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern (Sjösala förlag, 2017) diskuterar Holm hoten mot jordens klimat och de politiska lösningar som han menar måste till för att hantera klimatförändringarnas destruktiva konsekvenser. Den stora boven i klimatförändringarnas drama ser Holm inte så oväntat i “marknadsfundamentalismen”, en oreglerad världshandel och en global kapitalism som ges företräde framför jordens miljö, demokratins principer och rättvisa levnadsvillkor för människor och djur. För att komma till rätta med klimatutmaningarna behöver politiken därför hantera den globala marknadens avsaknad av regler och demokratiska styrelseformer:
“Den röda tråden är reglering av det som är skadligt, gemensamt ägande, tydliga spelregler för det som är privat, kraftigt ökade investeringar och en utökning av demokratin.” (s11)
Förutom många exempel på den oreglerade handelns negativa påverkan på klimat och miljö, och konkreta förslag på investeringar och politiska lösningar för ett hållbart samhälle, innehåller Holms bok även en mängd intressanta referenser och minnesanteckningar. Boken innehåller också flera delar som det kan finnas anledning att problematisera, bland annat den väl negativa bilden av EU, och ett för klimatet knappast gagneligt utträdeskrav ur unionen från Vänsterpartiets sida. Men av större intresse än EU:s vara eller icke är i detta sammanhang den vision om global demokrati som åtminstone glimtvis lyfts i boken, inte minst i avsnittet “Klarar demokratin av klimatutmaningen?” (s274-287) I och med att ickedemokratiska globala aktörer som Kina får allt större klimatpolitiskt inflytande, och att ekonomins globalisering ger den nationella demokratin allt mindre makt, uttrycks allt starkare tvivel på om demokratin verkligen kommer kunna ge svaren på klimatförändringarna och våra andra globala ödesutmaningar. Men Holm menar att det är helt fel slutsats: “Att överge demokratin är förstås inget alternativ. Jag tror istället på att stärka demokratin som en väg ur dilemmat.” (s279) Vi ska “inte gå den kinesiska vägen. Tvärtom. Demokratin ska utsträckas över fler områden.” (s281) Holm tänker i första hand på ekonomin, men eftersom ekonomin nu till avgörande del är global, så ligger tanken på global demokrati oundvikligt nära. Många av de avgörande ekonomiska såväl som klimatpolitiska besluten kommer behöva fattas globalt och i våra internationella organisationer. För att demokratisera dessa beslutsprocesser behöver därför globala demokratiska institutioner upprättas. Alternativet är att låta ickedemokratiska krafter bibehålla och stärka sitt grepp om den globala ekonomin. Så här skriver Holm:
”Min långsiktiga vision är skapandet av ett världsparlament. Istället för att makten ligger i händerna på ett fåtal ministrar som bakom lyckta dörrar ska besluta över världens ödesfrågor vill jag att mer av inflytandet ska finnas i en direktvald parlamentarisk församling som kan vara ett komplement (som en andra kammare) till FN:s generalförsamling.”
Genom upprättandet och det gradvisa utvecklandet av ett demokratiskt FN-parlament kan förutsättningar skapas för en demokratisk kontroll över och hållbar reglering av den globala marknaden och handeln. Så kan, om inte klimatet räddas, så i alla fall de destruktiva konsekvenserna av klimatförändringarna mildras avsevärt. Och så kan också vänstern förändras. Den vänster som traditionellt ofta varit mer intresserad av industriell utveckling och arbetsrätt än av miljö och klimat skulle inte bara få ett tydligare miljöperspektiv med den politik som Holm vill driva. En vänster som historiskt tidvis varit minst sagt vag i sitt ställningstagande för demokratin, och som historiskt många gånger visat större intresse för nationell än för global jämlikhet, skulle genom att driva på för global demokrati tydligt visa att man nu tar demokratins universella rättigheter och ansvar på största allvar. En sådan förändrad vänster skulle mycket väl kunna bli den progressiva kraft som visar vägen till lösningarna på vår tids globala ödesutmaningar. Det för oss in på den andra boken.
Den tredje vänstern – För en global frihetlig socialism (Bokförlaget Korpen, 2017) är författad av Johan Lönnroth, Jimmy Sand och Ann-Marie Ljungberg. Lönnroth är tidigare riksdagsledamot (1991-2003) och vice partiordförande (1993-2003) för Vänsterpartiet. Sand är frilansskribent och fritidspolitiker för Socialdemokraterna. Ljungberg, som även hon är socialdemokrat, är författare med fokus på feministiska perspektiv.
Vad betyder den “tredje vänstern”? För att förenkla: Den första vänstern var den rörelse av liberaler och socialister som under 1800-talet och det tidiga 1900-talet tillsammans, i opposition mot konservativa och nationalistiska idelogier och partier, drev på för demokratiska frihetliga reformer i Sverige och i andra europeiska länder. Den andra vänstern var arbetarrörelsen som genom pragmatisk reformism, ofta i regeringsställning, byggde de nationella välfärdssamhällena, såsom det svenska folkhemmet, från 1920-tal framåt, med sin starkaste period från 2:a världskrigets slut fram till oljekrisen 1973. Det viktigaste svaret på vad den tredje vänstern kan vara hittar vi framförallt i bokens 7:e och sista kapitel “Att bygga global demokrati”. I sammanfattning: Den tredje vänstern vill i vårt nu globaliserade samhälle kombinera det bästa från den första och den andra vänstern: ett tydligt och radikalt ställningstagande för den liberala demokratins principer och styrelseformer, kombinerat med ett globalt politiskt program för fred och nedrustning, rättvisa och jämlikhet, och ekologisk hållbarhet.
Liksom Holm lyfter även Lönnroth, Sand och Ljungberg det som en rörelse för global demokrati bör se som nyckelreformen: upprättandet och utvecklandet av ett världsparlament (se t.ex. s269). Parlamentet är demokratins hjärta. Det är inte tillräckligt, men helt nödvändigt för att bygga demokrati. Det demokratiska parlamentet var förmodligen den första vänsterns huvudfråga, och det demokratiska parlamentet var förmodligen den andra vänsterns viktigaste plattform och verktyg. Lika central som riksdagen har varit i bygget av svensk demokrati och välfärd, skulle ett världsparlament vara i den globala demokratins bygge. Ett första steg på vägen kan vara att upprätta en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Ett första steg i en global “representationsreform”, motsvarande den som liberaler 1865-1866 drev igenom av den gamla och då hopplöst förlegade ståndsriksdagen.
Nätverket Global demokrati är partipolitiskt obundet, och är ingen “vänster”-rörelse. Men vårt globala samhälle är nu i akut behov av en stark och bred rörelse som utifrån demokratiska principer vill verka för global fred, rättvisa och hållbarhet. Framtidens vänster skulle kunna vara en del av och visa vägen för en sådan rörelse för global demokrati. Men då behöver den traditionella vänstern (precis som de andra traditionella politiska partierna och ideologierna) lyfta blicken ovanför en hittills alltför snäv nationell horisont, och ta steget in i den framtidspolitik som ställer alla människors lika rättigheter och ansvar för varandra och för denna enda beboeliga planet framför kortsiktiga nationella sär- och egenintressen. De två ovan nämnda böckerna visar riktningen för en sådan framtidens vänster.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.