Suveränitet och utmaningen att motverka hoten mot demokratin

Suveränitet och utmaningen att motverka hoten mot demokratin

Suveränitet och utmaningen att motverka hoten mot demokratin 1000 575 Andreas Bummel

I många av världens länder är demokratin under press. Allt fler tecken tyder på en pågående global demokratisk tillbakagång. Nyligen konstaterade rapporten Varieties of Democracy, som täcker 178 länder, att för första gången sedan 1979 är antalet länder där demokratin är på tillbakagång detsamma som antalet där demokratin är på frammarsch. Forskare talar om en ökande trend mot mer autokratiska regeringar.

Även om orsakerna och utvecklingen skiljer sig från land till land så verkar ökande ekonomisk, kulturell och social osäkerhet inom delar av befolkningen vara en gemensam bidragande faktor till nationalistisk populism liksom oliberala och antidemokratiska stämningar. Vid det här laget står det också helt klart att Ryssland, Kina och andra autokratiska regeringar försöker utnyttja dessa trender för att destabilisera och undergräva etablerade demokratier. Donald Trumps avståndstagande från multilateralism och hans egen autokratiska populism förvärrar situationen avsevärt.

Demokratins försvarare börjar organisera sig

Vid 22:a upplagan av Forum 2000 som hölls i början av oktober i Prag var det uppenbart att demokratins försvarare runt om i världen blir alltmer oroliga. Forum 2000, som skapades 1996 på gemensamt initiativ av den framlidne tjeckiska presidenten Václav Havel, den japanske filantropen Yohei Sasakawa och den framlidne nobelfredspristagaren Elie Wiesel, samlar ledande tänkare, aktivister, politiker och andra individer som värnar om demokratins värderingar och respekten för mänskliga rättigheter.

Andreas Bummel (vänster) and Petter Ölmunger (höger) på det 22:a Forum 2000 i Prag

Vid förra årets forum bildades International Coalition for Democratic Renewal som lanserade Prag-appellen, vars syfte är att främja utbyten och att utveckla gemensamma aktiviteter för demokratins revitalisering och försvar. Ett annat liknande grepp är Renew Democracy Initiative kring den ryske dissidenten Garry Kasparov. Och i juni i år höll Alliance of Democracies Foundation, som nyligen grundades av NATO:s tidigare generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen, sitt första toppmöte för demokrati i Köpenhamn.

En ny global demokratisk rörelse

Så sent som för en månad sedan anslöt sig den amerikanske senatorn Bernie Sanders till kören och uppmanade till en ny ”global demokratisk rörelse” för att bekämpa ”den internationella auktoritära axelmaktens uppkomst”, en rörelse som ”mobiliserar kring en vision för gemensamt välstånd, säkerhet och värdighet för alla människor, och som adresserar den enorma globala ojämlikheten som råder inte bara i tillgången till rikedomar utan också till politisk makt.”

Ännu ett utmärkt nytt initiativ för att stärka demokratin, den här gången från den lokala nivån, tillkännagavs för en vecka sedan i Rom: utvecklingen av ett Magna Charta för en International League of Democracy Cities.

Fast i en westfalisk världsbild

Tyvärr verkar det som om de flesta av dessa värdefulla och viktiga initiativ, vare sig medvetet eller ej, intellektuellt inte lyckas övervinna idén om suveräna nationalstater och ett westfaliskt mellanstatligt system. Forum 2000:s öppningspanel, till exempel, noterade de senaste siffrorna från Freedom House om demokratins nedgång och diskuterade möjliga orsaker och motåtgärder. En fråga från publiken om det inte var nödvändigt att gå utöver nationalstaten och skapa en verklig demokratisk representation och deltagande på global nivå för att få de negativa effekterna av globaliseringen under kontroll fick inget svar.

Ta demokratisk kontroll över globaliseringens negativa effekter

I allt fler områden är det emellertid uppenbart att traditionellt internationellt samarbete inte räcker för att hantera globala utmaningar. Som påpekats tidigare är nationell demokratisering och demokratisering av det globala beslutsfattandet enligt min mening nära sammankopplade. Viktiga dagordningar sätts och avgörande beslutsfattande sker på mellanstatlig nivå, men det är inte nödvändigtvis effektivt eller i medborgares intresse. Detta bidrar till människors misstro mot nationella demokratiska institutioner som parlament, eftersom dessa institutioner tycks förlora inflytande gentemot de globala krafterna, och resultaten uppfattas ofta som dåliga. Vad som behövs är skapandet av starka och demokratiska globala institutioner som bygger på idén om delad suveränitet.

Skapandet av en medborgarvald parlamentarisk församling inom FN (UNPA), vilket föreslogs första gången 1948, utgör ett bra pragmatiskt steg för att främja global demokratisering och hjälper till att motverka autokratiska regeringar i FN. Det skulle bland annat kunna ge oppositionspolitiker en global röst och bidra till att få genomslag för en demokratisk gruppering i FN. Den senare idén – nu viktigare än någonsin – drevs av Freedom House och andra för nästan femton år sedan men den realiserades tyvärr aldrig trots det mellanstatliga samarbetet i Community of Democracies.

Visionärer och dissidenter som Václav Havel och Bronisław Geremek stödde förslaget om en parlamentarisk församling inom FN och förstod vikten av att bryta igenom mellanstatlighetens skal. Vi väntar fortfarande på att ledande demokratiförsvarare med en liknande inställning ska träda fram.

Andreas Bummel är medförfattare till boken A World Parliament: Governance and Democracy in the 21st Century.

Bild: Öppningspanelen på det 22:a Forum 2000 i Prag. Copyright: Forum 2000.

mm

Andreas Bummel

Andreas Bummel is Executive Director of Democracy Without Borders and Coordinator of the Campaign for a UN Parliamentary Assembly

Andreas Bummel