Ett demokratiskt Kina måste förverkligas i vår tid: uttalande inför domstol

Redaktionella kommentarer

Democracy Without Borders återpublicerar Xu Zhiyongs uttalande nedan med vänligt tillstånd från China Change. Xu dömdes till 14 års fängelse den 10 april 2023. Hans uttalande publicerades ursprungligen dagen innan med dessa kommentarer från redaktörerna:

Dr Xu Zhiyong (许志永) är inte okänd för dem som har följt civilsamhällets framväxt i Kina under tidigt 2000-tal fram till att det tystades ner genom det kontinuerliga förtryck som förvärrats under Xi Jinping. Xu Zhiyongs karriär började med att han tillsammans med ett team av rättighetsjurister gav juridisk hjälp till utsatta kineser i deras sökande efter rättvisa, vilket utvecklades till New Citizens Movement runt 2010. Rörelsen syftade främst till att uppmana kineser att bli sanna medborgare, utöva sina rättigheter och ta sitt ansvar som medborgare för att omvandla Kina till en demokrati genom icke-våldsmetoder. Aktivisterna organiserade regelbundna medborgarmöten runt om i landet, främjade lika rätt till utbildning för barn till migrantarbetare och deltog i gräsrotsval av folkrepresentanter som oberoende kandidater, bland många andra frågor. Xu Zhiyong fängslades i samband med tillslag mot New Citizens Movement 2013 och avtjänade fyra år i fängelse. I februari 2020 fängslades han återigen efter en sammankomst i Xiamen i Fujianprovinsen. Han torterades under de första sex månaderna i hemligt förvar, eller RSDL. Tillsammans med en annan ledare för medborgarrörelsen, Ding Jiaxi, hölls Xu fängslad på häktet i Linshu County i Shandong-provinsen och ställdes i juni 2022 inför rätta för ”undergrävande av statsmakten”. De förväntas få sin dom måndagen den 10 april 2023, Peking-tid. Eftersom han inte fick tillgång till papper och penna, och med små chanser att tillåtas tala i rätten, dikterade dr Xu följande uttalande, som skulle offentliggöras före domen.

Xu Zhiyongs uttalande inför domstolen

Jag har en dröm, en dröm om ett Kina som är vackert, fritt, rättvist och lyckligt. Det är ett demokratiskt Kina som tillhör alla i detta land, inte en viss etnicitet eller ett visst politiskt parti. Det är sannerligen ett folkets land, vars regering väljs genom valsedlar, inte genom våld.

Folket väljer regelbundet lagstiftare, borgmästare, guvernörer och presidenter, vars makt kommer från folket och som ägs, styrs och delas av folket. Folket är inte längre det svepskäl med vilket diktatorn hävdar sin legitimitet; folket är inte längre tysta myror medan dynastier uppstår och faller; folket är landets verkliga ledare. De styrande är inte längre ockupanter som står högt över folket, utan ödmjuka tjänare. De konkurrerar på ett rättvist sätt och väljs av folket på grundval av sina meriter. Maktskiften är inte längre en kamp på liv och död, utan en process som firas av folket.

”När den Stora vägen vinner mark kommer världens angelägenheter att skötas enbart för allmänhetens bästa.” Det har gått tre tusen år, den kinesiska nationen kommer oundvikligen att segla ut ur de historiska Tre ravinerna mot en modern civilisation. Ett demokratiskt Kina måste förverkligas i vår tid, vi kan inte överlåta denna uppgift till nästa generation.

Ett demokratiskt Kina måste förverkligas i vår tid, vi kan inte överlåta denna uppgift till nästa generation.

Det kommer att vara ett Kina där rättsstatsprincipen råder. Vi kommer att ha lagstiftande demokrati: folket väljer sina representanter för att genom ett demokratiskt förfarande stifta lagar som representerar majoritetens intressen. Inga härskare kommer att kunna påtvinga folket skadliga lagar, och det kommer inte heller att finnas utomrättsliga lagar med hänvisning till disciplin och ordning. Vi skall ha en strikt och opartisk rättstillämpning: lagarna skall verkställas av en vald regering, och ingen individ eller organisation skall stå över lagen, inte heller skall de missgynnade utestängas från lagens beskydd. Vi skall ha ett rättfärdigt och rättvist domstolsväsende: domarna skall vara oberoende, tjäna lagen och inte några andra intressen, och döma enligt lagens och samvetets krav.

Lagen kommer inte längre att vara ett verktyg för klassdiktatur, utan en norm för rättfärdighet och rättvisa. Domarna är inte längre ”knivskaftet” med vilket de privilegierade kan samla makten, utan rättvisans väktare. I ett Kina med rättsstatsprincipen rör sig alla makthavare inom dess ordning, folk tror på och litar på den, och rättvisan flyter nedåt, som en ständigt strömmande flod. Det är ett fritt Kina.

Jag avskyr det samhälle där makten är obegränsad och den mänskliga naturen har förvrängts, och där några byråkrater bestämmer vad 1,3 miljarder människor ska tro och säga, vilka nyheter de ska lyssna på och vilka filmer de ska titta på. De har byggt en hög brandvägg för att isolera Kina från den civiliserade världen. De har anställt miljontals internetinspektörer, poliser och kommentatorer för att slå ner människors röster. De har skapat ett lufttätt övervakningsnätverk med hjälp av allestädes närvarande kameror och big data som klär av alla nakna. De har också invaderat folkets andliga värld, bränt kors, rivit buddhistiska seminarier och tvingat nyare och ursprungliga religioner i exil.

Friheten kan förvisso inte vara absolut. Men det är inte ett skäl till att kväva den. Mänskligheten har sina normer inskrivna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, och den kinesiska konstitutionen kräver också friheter för folket, och detta kan inte för alltid förbli ett tomt ”jag har en skyldighet”-löfte.

Jag längtar efter ett fritt Kina där makten inte kan löpa amok

Jag längtar efter ett fritt Kina där makten inte kan löpa amok, där vår frihet att tro på en religion eller en -ism är ett personligt val som inte makthavarna kan lägga sig i, och där vi har yttrandefrihet utan storskalig censur och politiska restriktioner, och där ingen fängslas för att han eller hon uttrycker sin politiska övertygelse. I ett fritt Kina har vi friheten att delta i offentliga angelägenheter utan falska och manipulerade val, utan sådant som ”insmickrande prat” [om kommunistledarna]; alla har friheten att bilda ett politiskt parti eller en politisk förening. I ett fritt Kina är vi fria att leva våra liv utan att storebror övervakar allt vi gör, och privatliv och värdighet får inte trampas sönder av makthavarna. I ett fritt Kina blomstrar människor för att åstadkomma en pånyttfödelse av vår gamla civilisation där vi lever i sanning och blir den bästa versionen av oss själva utan att kuvas av statsmakten.

I dagens Kina har människor inga rättigheter, och det är vanligt att kineserna utnyttjar kontakter för att få saker och ting gjorda. Det finns orättvisor i alla länder, men i Kina är situationen en helt annan – inget oberoende rättsväsende, inga fria medier, inga avvikande röster och ”antikorruption” är de styrandes sätt att eliminera sina upplevda rivaler. I Kina är den största orättvisan enpartistyret, en privilegierad grupp som monopoliserar hela landets politiska och ekonomiska livlina. Människor exploateras och tyngs av höga bränslepriser, höga bostadspriser och höga skatter, men exploatörerna hävdar att de förlorar pengar år efter år.

I dagens Kina har människor inga rättigheter

Jag längtar efter ett rättvist och rättfärdigt Kina utan att det genomsyras av sådana missförhållanden. Jag vill ha ett Kina där tjänstemännen är hederliga och ärliga, tjänar allmänintresset och inte gör vinster för egen del. Jag vill ha ett Kina där alla människor har lika tillgång till utbildning utan att diskrimineras på grund av att de bor i stad eller på landsbygd eller på grund av sin inkomst. Låt föräldrarna slippa oron över att behöva välja skola för sina barn genom att avskaffa skillnaden mellan ”nyckelskolor” och vanliga skolor. Låt människor få lika tillgång till jobbmöjligheter i offentlig tjänst på grundval av sina meriter, inte på grund av kontakter, övertygelse, politiskt parti eller kön. Låt kineserna få samma förmåner i samband med pensionering oavsett var de bor, på landsbygd eller i stad; oavsett om de är offentliganställda eller anställda i företag bör deras pension motsvara deras lön före pensioneringen, och även de äldre som bor på den fattigaste landsbygden bör få tillräcklig pension för att kunna leva ett värdigt liv. Låt oss ha en rättvis hälso- och sjukvård, åtnjuta ett kostnadsfritt sjukförsäkringssystem för allvarliga sjukdomar, oavsett om det rör sig om statstjänstemän eller vanliga människor, och låt ingen bli utfattig på grund av sjukhusräkningar.

I ett Kina där allmänintresset tillgodoses finns det en kontroll av de mäktiga och ett skydd för de svaga, och var och en fullgör sin plikt, utövar sina förmågor och finner sin plats. Från vaggan till graven ska unga och gamla kunna leva ett liv i kärlek och glädje utan att uppslukas av ilska och oro. Jag avskyr ett samhälle där människor slår vakt mot varandra och orsakar varandra smärta. Vi lär oss redan som små att inte lita på främlingar. Vi gömmer oss bakom masker. Vi hjälper inte en äldre person som faller till marken. Apati kan finnas i alla samhällen, men i Kina är situationen någonting annat: det här landet är byggt på klasskamp och hänsynslös maktutövning. Regeringen har inga moraliska principer och samhället har inget samvete. Den marxistiska materialismen berövar människor en andlig värld och stänger av kärlekens källa.

Jag längtar efter en nation full av kärlek, ett Kina som är fritt från det mörker som härrör från dess uråldriga rädslor; ett troende folk som respekterar himlen och älskar mänskligheten, som är medvetet om att ”det finns gudar som vakar en meter ovanför ens huvud” (头顶三尺有神明); ett folk som tror på livets ömsesidiga beroende och på att vi alla föds ur – och ska återvända till – samma andliga källa. När vi lever i denna värld befinner vi oss i en mångfald av erfarenhetsmässiga roller i strävan efter vår lycka; vi har våra olikheter, vi har våra meningsskiljaktigheter, det finns lidande, men det finns ingen djävul. Vi kan vara försjunkna i våra rollers stämningar, men samtidigt kan vi, från en högre utsiktspunkt, ha en vidare syn på de beslut som vi fattar i våra respektive roller. I detta finns inget hat, bara välvilja och barmhärtighet. Att älska sig själv och i denna värld odla sitt liv till själens fulländning; att älska vår familj och våra vänner som en del av den kärlek och tacksamhet som följer med livet; att älska varandra som främlingar och hälsa på varandra med ett leende; att älska våra fiender och möta dem med en obehindrad anda av sympati i stället för av hat och fientlighet. Att älska allt liv och andan i allting; att älska den eviga, förgängliga jorden. I ett Kina fullt av kärlek kommer det inte att finnas någon djävul, inga fiender, ingen maktkamp i mörkret. Vi ska vara uppriktiga, enkla, medkännande, med rena ansikten, klara ögon och oskyldiga leenden. Det är vårt pånyttfödda Kina.

Mänskligheten måste hitta en ny väg mot framtiden

I över 2 000 år har Kina dröjt i skuggan av kejsar Qin. Även efter Tang- och Song-dynastiernas renässans har dagens tillbakagång varit oundviklig. Vägen till den kinesiska civilisationens pånyttfödelse måste komma från ovan, från den himmelske Herren, från våra förfäders rika andliga världar. Där finns ett Kina i full blom, som tar del av den västerländska demokratins och vetenskapens flöden och som vitaliseras av den österländska civilisationens glans. Under tusentals år har människans olika nationer genom olika vägar nått fram till den globala byn, där alla folk med stora olikheter befinner sig under ett och samma tak. Civilisationernas sammandrabbning, som drivs på av klyftan mellan religiösa traditioner, har redan inträffat; mänskligheten måste finna en ny väg att resa in i framtiden; detta är Kinas himmelska mandat, den stora andliga slätt som Himlen ovanför har lämnat till oss, och från vilken en ny civilisation måste uppstå.

De andliga basvaror som vi kan erbjuda mänskligheten är inte skrifterna på bambustrimmor som återfinns i våra förfäders gravar, utan den uppenbarelse som människorna i denna tidsålder har hört: att uppfatta naturen och oss själva från ett högre perspektiv. Detta är en ny civilisations tidsålder, inspirerad av en ny filosofi och en ny tro på Gud: det är det Kina som världens människor längtar efter, och Kina kommer säkerligen att bli den främsta nationen på jorden. Detta kommer att ske när vi är befriade från diktatur, i ett fritt och demokratiskt Kina. Energin och entusiasmen hos 1,3 miljarder fria människor kommer att leda till de största teknologiska framstegen i världen, den mest lysande kulturen och den mest välmående ekonomin. Vi kommer att ha en mäktig militär, inte för att erövra land eller resurser, utan för att föra rättfärdighetens svärd till de hörn av jorden som ännu inte befriats från tyranni och orättvisa. Vår tanke och kultur skall vara ledande, inte påtvingad världen med våld, utan spridd nära och fjärran genom sina inneboende förtjänster.

En människa som lever efter ordspråket ”vänskap är flyktig men intressen är eviga” är dömd att misslyckas, och detsamma gäller för en nation. Inom diplomatin ska det finnas ömsesidig nytta och framgång som bygger på moralisk förpliktelse. Dessa förrädiska tyranner kommer aldrig att bli våra kamrater. Vi har en plikt att ge hjälp till de folk som fortfarande lider under diktaturens militärstövlar och hjälpa dem att ta del av den mänskliga civilisationen. Detta är inte bara ett moraliskt ansvar, utan också vår egen förlösning.

Vi måste ha modet att gå vidare efter de skador som vårt land har åsamkats under 1900-talet. En stor nation, som verkligen har självförtroende, får inte förbli för evigt fastkedjad vid sina historiska bedrövelser. Vi måste arbeta tillsammans för att skapa en lysande framtid för Asien, samtidigt som vi arbetar på grundval av ömsesidig nytta, samarbete och konkurrens med de utvecklade länderna för att bygga en ny liberal-demokratisk världsordning. Mänskligheten behöver en världsregering för att bevara freden, skydda miljön, bekämpa katastrofer och utforska rymden.

Du är född i Kina och du behöver ingen anledning att älska detta land. Det är ett frö som är planterat i din själ. Men att älska Kina innebär att göra landet bättre genom våra ansträngningar.

Därför har jag fängslats tre gånger. Första gången anklagade man Gongmeng (公盟, Open Constitution Initiative), en icke-vinstdrivande allmännyttig organisation, för skatteflykt. Den andra gången anklagade de oss för att ”störa den allmänna ordningen” genom att utöva påtryckningar på regeringen för att låta barn som bor i Peking med föräldrar som inte är registrerade som hushåll i Peking få göra inträdesprov till högskolor i Peking. Den här gången anklagas jag för ”omstörtning av statsmakten” för att jag uttrycker min önskan om ett vackert Kina och för att jag uppmanar kineser att bli riktiga medborgare.

Varför anses det vara ”omstörtande” om kineser strävar efter demokrati och frihet?

Varför anses det vara ”omstörtning” att sträva efter att bli riktiga medborgare? Varför är det ”omstörtning” för kineser att utöva sina grundläggande värderingar och sträva efter demokrati och frihet? Varför är det ”omstörtning” för dem att sjunga ”Res er upp! Ni som inte vill vara slavar”, som är den inledande strofen i Kinas nationalsång? Hur överkritisk och absurd är inte denna regim? Hur rutten är den inte!

Jag är stolt över att lida för frihetens, rättvisans och kärlekens skull. Jag tror inte att de kan bygga nationell förnyelse på lögnens kvicksand. Jag tror inte att den kinesiska nationen är förutbestämd till auktoritärt styre och slaveri. Jag tror inte att friheten för evigt kan hållas fängslad bakom höga murar. Och jag tror inte att framtiden för alltid kommer att vara en mörk natt utan dagsljus.

I mer än 30 år, från att ha varit en tonåring som sprang i snöstorm till att som vuxen sitta i en fängelsecell och vänta på gryningen, har mitt liv varit en enda mödosam resa på väg mot en dröm som också har varit drömmen för generationer av kineser före mig. ”Ett vackert Kina” var målet för Sun Yat-sens misslyckade kamp och bedrövelse, det var Lin Juemins (林觉民) sista brev till sin fru innan han avrättades, det var Lin Zhao (昭) och Yu Luoke (遇罗克) ungdomssång och det var den blodstänkta deklarationen från studenterna på Himmelska fridens torg.

Mer än ett sekel har gått. Den kinesiska nationen har gått igenom svårigheter för att nå fram till en modern civilisation. I dag har detta heliga uppdrag fallit på vår generations axlar. 

Medborgare, landsmän! Världens mäktiga ström flödar fram. Den österländska civilisationens pånyttfödelse kommer att stiga upp som morgonsolen; det stora historiska skifte som inte skådats på tre årtusenden kommer att slutföras i vår generation. Låt oss tillsammans som medborgare axla denna stora tidsålders ansvar och välkomna ett Kina som blommar i vårens värme!