Civilsamhällets tillstånd: Rapport lyfter mobilisering under pandemin

George Floyd protests in Uptown Charlotte, 30 May 2020. Image: Clay Banks/Unsplash.com

Medan COVID-19 svepte över världen, med fördjupade samhällsbrister och växande rädsla och osäkerhet som följd, använde många regeringar pandemin som förevändning för att trycka tillbaka medborgerliga friheter, vilket i sin tur utlöste protester i många länder. Den 10:e årliga utgåvan av State of Civil Society Report, utgiven av den globala civilsamhällsalliansen CIVICUS, visar att miljontals människor trotsade de svåra förutsättningarna och mobiliserade runt om i världen under pandemin för att kräva mer rättvisa, jämlika och hållbara samhällen.

Sammantaget innehåller den omfattande 328-sidiga rapporten fem kapitel som täcker den globala kampen för rasrättvisa, ifrågasättandet av exkludering och krav på rättigheter, krav på ekonomisk och miljömässig rättvisa, demokratin under pandemin och civilsamhället på den internationella arenan.

Framsida på 2021 State of Civil Society Report av CIVICUS

Mobilisering trots svåra förutsättningar

Den massmobilisering som globalt sett skapade störst rubriker och påverkade samtalet mest var de återupplivade kraven på rasrättvisa i USA och runtom i världen under parollen Black Lives Matter, vilket följde efter polismordet på George Floyd i maj 2020. Människor från alla samhällsskikt gick ut på gatorna för att kräva ett slut på strukturell rasism och polisbrutalitet.

Protester mot rasismens gissel skedde i en mängd olika länder såsom Colombia, Nederländerna och Sydafrika. Beslutsamheten att få stopp på polisbrutaliteten vann brett stöd och ledde på en del håll till uppror mor polisvåldet, särskilt i Nigeria. 

Även i länder med starkt förtryck visade många människor prov på stort mod och riskerade liv och lem för att motverka kränkande maktuvövning och kräva demokratiska friheter.

Indien bevittnade världshistoriens största samordnade strejk då jordbrukare protesterade mot storföretagens och den ekonomiska elitens hemliga uppgörelser och brutala taktik för att skapa dominans. Uppmärksammandet av omfattande korruption i det auktoritära Ryssland förde människor ut på gatorna, där de möttes av ännu mer förtryck.

Djärva uttryck för civil olydnad visades mot militärmakten i Myanmar. Drömmar om demokrati sköts upp i bland annat Algeriet, Vitryssland och Hongkong, men människor visade extraordinärt mod och gick ut på gatorna trots svåra förutsättningar och höll hoppet om förändring levande. 

Kraften i kollektiva handlingar

I Chile ledde samordnade gatuprotester till ett poltiskt åtagande att genom demokratiska processer utveckla en ny konstitution, med garantier för jämställdhet och representation av ursprungsbefolkning. Ihållande mobilisering i Argentina ledde till att aborter legaliserades, medan unga miljöaktivister i flera länder vidtog åtgärder för att hålla fokus på klimatförändringarna.

Civilsamhällets kollektiva agerande tvingade fram nya val i Malawi och övervann strukturellt förtryck av väljare i USA. I Thailand krävde tiotusentals demonstranter demokratiska reformer, inklusive, för första gången, krav på begränsningar för monarkins makt. Aktivister använde många kreativa former för protest, bland annat genom att använda gigantiska uppblåsbara ankor i smband med mobiliseringen och genom att arrangera ”Lopp mot diktaturen”.

Efter medborgerliga aktioner avkriminaliserades samkönade förhållanden i Bhutan och Gabon och samkönade äktenskap legaliserades i Costa Rica.

Många stater misslyckades med pandemins test

Pandemin innebar ett stresstest för politiska institutioner, vilka i många fall visade sig bristfälliga. Otillräckliga samhällssystem för sjukvård och social trygghet uppenbarades. Det rådde brist på internationellt samarbete när regeringar hävdade snävt egenintresse. Rika industriländer styrdes av vaccinnationalism.

Många regeringar basunerade ut officiell propaganda och försökte kontrollera informationsflödet, öka censuren och kriminalisera legitima efterforskningar och kommentarer. Kina gick i främsta ledet av stater som utvidgade sin övervakningspraxis och trampade på rätten till integritet.

Under pandemin utökade flera stater sina tvångsmedel. I Filippinerna sattes människor i hundburar för att de bröt mot pandemiska bestämmelser, medan människorättsförsvarare kvarhölls i trånga fängelser med hög smittorisk i flera stater i mellanöstern och nordafrika, inklusive i Bahrain, Egypten och Iran.

Vissa länder – särskilt Nya Zeeland, Sydkorea och Taiwan – lyckades få viruset under kontroll och vann allmänhetens förtroende genom att kommunicera ett tydligt pandemisvar, samtidigt som de i hög grad respekterade rättigheter och demokratiska friheter. Detta visar att den frötryckande väg som togs av många inte var en nödvändighet utan ett val.

När stater misslyckades med att reagera effektivt på pandemin klev civilsamhället fram och tillhandahöll hjälp till människor i störst nöd och försvarade deras rättigheter. Civilsamhällets organisationer svarade snabbt med livsviktigt stöd, distribuerade kontanter, mat, läkemedel och sanitetsprodukter, delade korrekt information om viruset och tillhandahöll sjukvård och psykologiska tjänster.

FN:s 75-årsjubileum

I det femte kapitlet påpekar rapporten att pandemiåret var en tid att försöka använda FN:s 75-årsjubileum som en möjlighet att prata om reformer och förnyelse, vilket många i civilsamhället hade hoppats på. Störst fokus i debatten om det internationella systemet hamnade istället på WHO:s roll. Ändå fortsatte arbetet med att lyfta behovet av ett starkare FN, även om det väckte relativt liten uppmärksamhet på den globala arenan.

Enligt rapporten har civilsamhällets ansträngningar mynnat ut i tre tydliga och pragmatiska förslag för att stärka demokratin och civilsamhällets deltagande på internationell nivå: ett världsmedborgarinitiativ inom FN, en parlamentarisk församling inom FN och ett FN-sändebud eller FN-kontor för civilsamhället.

Framåtblick

CIVICUS rapport uppmanar världens stater att så fort som möjligt återställa de rättighetsbegränsningar som införts under pandemin. Den uppmanar dem att respektera mänskliga rättigheter och demokratiska friheter och att lyssna på protestmakarnas röster. Den ber det internationella samfundet att göra mer för att upprätthålla normer för medborgerliga friheter och stödja fredliga sammankomster. Den stora pågående protestvågen kommer säkert fortsätta.