Vad är globalt medborgarskap?
Vad innebär medborgarskap idag, och hur behöver det utvecklas i en värld präglad av ömsesidigt beroende?
Här utforskar vi medborgarskapets historia, dimensioner och utmaningar ur ett globalt perspektiv.
Läs texten direkt här på sidan eller ladda ner broschyren som PDF på flera olika språk.
Vill ni använda broschyren i er verksamhet? Vi välkomnar beställningar från skola, bibliotek, folkbildning och det breda civilsamhället som vill fördjupa samtalet om demokrati.
Klicka här för att komma till vårt beställningsformulär för klassuppsättningar, material till studiecirklar eller större volymer till er verksamhet.
1. Introduktion
Livets lotteri
Vi väljer inte var vi föds eller vilket medborgarskap vi får. Medborgarskapet knyter individen och staten juridiskt till varandra. Det är en av de viktigaste faktorerna för hur en persons liv kommer att utvecklas. Det kan fungera som en nyckel eller som ett lås: det kan antingen öppna dörren till trygghet, frihet och internationell rörlighet, eller stänga in människan inom gränserna för en stat som inte tillhandahåller något av detta.
Beroende på ens medborgarskap och var man bor är rättigheter och möjligheter ojämnt fördelade över världen. Samtidigt är principen att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter allmänt erkänd. Klyftan mellan lokal verklighet och universella mål är en ständig källa till spänningar.
En global kontext
Klimatförändringar, krig och konflikter, pandemier och snabbt föränderlig teknik visar hur djupt sammanflätat individens öde är med kollektivets. Orsakerna till och effekterna av dessa problem är gränsöverskridande. Samtidigt är medborgarskapet i regel knutet till nationalstaten. Med tanke på moraliska skyldigheter såväl som gemensamma globala utmaningar och hot uppstår frågan: vad innebär medborgarskap idag, och hur förändras det i en värld präglad av ömsesidigt beroende?
Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna utarbetades under överinseende av Eleanor Roosevelt.
- Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.
- Artikel 1 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna som antogs 1948
2. Medborgarskapets framväxt
Från undersåtar till medborgare
Historiskt sett speglar medborgarskapets utveckling en övergång från ett styre över folket till ett styre av folket, från undersåtar till medborgare. Dess ursprung kan spåras tillbaka till olika former av förhandlingar. I tider av konflikt var de styrande i behov av inkomster, soldater och lydnad från de styrda. När det inte räckte med enbart tvång, behövde de ge efter och överlåta rättigheter, privilegier och skydd. Detta mönster återfinns under ”de stridande staternas” period i Kina före 221 f.Kr. och i medeltidens Europa flera århundraden senare. I antikens Aten och Rom var olika dimensioner av medborgarskapet i viss mån redan institutionaliserade.
Det moderna medborgarskapet har vuxit fram parallellt med den demokratiska staten under de senaste 250 åren genom intensiva politiska strider. Demokrati bygger på idén att legitim auktoritet har sin grund i samtycke från de styrda, medborgarna eller ”demos”. I många av de länder som kämpade för sin befrielse från kolonialstyre följde ytterligare strider mot inhemsk auktoritarism.
- Medborgare är folket i en demokratisk, rättsstatsbaserad och fri nation. Det finns inga medborgare i en despoti.
- Xu Zhiyong, kinesisk advokat och politisk fånge
- Foto: China Change
Medbestämmande och exkludering
Medborgarskapet växte fram som en väg till rättigheter och politiskt inflytande, men det har alltid präglats av ambivalens. I demokratier ger det politiska rättigheter som möjliggör jämlikt deltagande, särskilt rätten att rösta i fria och rättvisa val och att kandidera till politiska ämbeten, med stöd av andra rättigheter och friheter samt av rättsstatsprincipen. Även om kvinnors rättigheter har gjort stora framsteg i demokratier är jämställdheten mellan könen ofta ofullständig än i dag.
I auktoritära system är de medborgerliga rättigheterna urholkade och existerar i hög grad bara på papperet. I länder som Afghanistan eller Iran utsätts kvinnor för systematiskt förtryck bara för att de är kvinnor. Medborgarskapet fungerar också som ett verktyg för exkludering och kan användas för att tvinga fram konformitet. De som inte anses vara en del av ”demos” nekas rättigheter och privilegier. Aggressiv nationalism manifesteras internt genom exkludering och förtryck och externt genom imperialism och krig.
Kolonialstyre, slaveri, apartheid och Förintelsen visar hur exkluderande regimer har gått till ytterligheter. De har inte bara berövat eller förnekat medborgarskap, utan också avhumaniserat sina offer och begått massövergrepp och folkmord. Under 1900-talet har fler människor dödats av sina egna regeringar än i väpnade konflikter.
Att rösta och ställa upp i val är en medborgerlig rättighet.
- Nationalism är en barnsjukdom. Det är mänsklighetens mässling.
- Albert Einstein, tyskfödd teoretisk fysiker och världsfederalist
- Foto: Library of Congress, O.J. Turner, 1947
Från medborgare till människor
Sedan andra världskriget har många rättigheter som tidigare var knutna till medborgarskap i allt högre grad kommit att erkännas som rättigheter och skydd som bör garanteras alla människor. Detta gäller såväl grundläggande mänskliga rättigheter som många medborgerliga och sociala rättigheter. Internationell människorättslagstiftning, präglad av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter och många andra avtal, har bidragit till denna utveckling, tillsammans med nationell lagstiftning, domstolsavgöranden och ett allmänt moraliskt erkännande av att alla människor har rättigheter oavsett nationalitet.
Stater har idag grundläggande skyldigheter gentemot alla inom sitt jurisdiktionsområde, både medborgare och icke-medborgare. Ansvaret för genomförandet vilar dock hos staterna, och internationell verkställighet saknas. Där statens kapacitet är svag eller regeringarna är ovilliga förblir löftet om universella rättigheter ouppfyllt.
Kärnan i dagens medborgarskap
Kärnan i dagens medborgarskap är politiska rättigheter och rörlighet. Endast medborgare har rätt att lämna, resa in i och stanna i sitt land. Icke-medborgare beviljas inrese- och uppehållstillstånd helt efter statens godtycke. Statslösa personer, som saknar nationalitet, är särskilt utsatta eftersom ingen stat är juridiskt skyldig att ta emot dem och de saknar en egen regering att vända sig till för att få skydd.
Internationell rörlighet är i hög grad kopplad till nationellt medborgarskap.
Kontroll över den gränsöverskridande rörligheten är en central fråga för staterna. Systemen för pass och visum har utvecklats till en administrativ infrastruktur som strikt reglerar den internationella rörligheten. Den ökade statliga kontrollen över migration och rörlighet motsäger idén om försvagad statssuveränitet.
Enligt internationell människorättslagstiftning har alla rätt att söka skydd från förföljelse i ett annat land och får inte återsändas till allvarlig fara. Huruvida asyl beviljas, och under vilka villkor, varierar mycket mellan olika länder.
Inga hinder eller barriärer kan helt stoppa människor från att passera gränser om de är fast beslutna att göra det. Invånare utan giltigt uppehållstillstånd utsätts ofta för osäkra anställningsförhållanden, utnyttjande och övergrepp, får sämre tillgång till bostäder, hälsovård och skolgång, samt löper en ständig risk för frihetsberövande och utvisning.
Skyldigheter som är specifikt kopplade till medborgarskap har blivit sällsynta. Militärtjänst och lagstadgad röstplikt är några exempel på sådana skyldigheter som fortfarande finns på vissa platser.
3. Medborgarskapets dimensioner
Medborgarskapsbegreppet bygger på fyra dimensioner: tillhörighet, juridisk status, rättigheter och deltagande.
Tillhörighet
Tillhörighet innebär att ingå i en gemenskap som definieras av en delad identitet. Idén om nationen fungerar vanligen som en ram för medborgarskapet, och för många människor är den nationella tillhörigheten den viktigaste delen av identiteten. Den kan formas av gemensamma seder, lagar och institutioner, eller utifrån härkomst, språk, religion, etnicitet och/eller gemensam historia. De flesta länder är mångkulturella och omfattar en blandning av dessa element. Men tillhörigheten bygger i regel också på en gränsdragning mellan dem som anses ingå och dem som inte gör det.
Juridisk status
En medborgares juridiska status eller rättsliga ställning förvärvas vanligtvis genom härstamning (jus sanguinis) eller födelseort (jus soli). Andra vägar kan vara naturalisation, vanligtvis efter en viss tid i landet eller genom äktenskap. Lagarna om detta skiljer sig mycket åt mellan olika länder. Vissa länder erbjuder medborgarskap till investerare. Dubbelt eller till och med flerfaldigt medborgarskap förekommer, men de flesta människor har bara ett medborgarskap under hela livet och endast en mycket liten andel byter någonsin medborgarskap.
Rättigheter
Medborgerliga och politiska rättigheter samt många andra fri- och rättigheter gäller vanligtvis alla människor, oavsett medborgarskap. Men i många länder existerar de inte alls. De viktigaste rättigheterna är dock knutna till medborgarskapets rättsliga ställning: att resa in i och stanna i ett land, att arbeta där och att inte utvisas. Att utöva rösträtt och kandidera till politiska ämbeten är också knutet till medborgarskap. I en del fall får icke-medborgare med uppehållstillstånd rösta i lokala val.
Deltagande
Deltagande bygger på tanken att medborgarna inte är passiva utan tar aktivt ansvar. De kan och förväntas bidra till samhället socialt, politiskt, kulturellt, ekonomiskt eller på annat sätt för att främja det gemensamma bästa, och inte bara sina egna intressen. Det innebär att medborgarna erkänner och använder sin makt och handlingskraft för att bidra till utformningen av det samhälle de tillhör.
4. Tillhörighet bortom staten
Mångfacetterad identitet
Den personliga identiteten består av många lager som formas under en livstid. Ursprung och medborgarskap spelar en viktig roll, på gott och ont, men utgör inte hela bilden. Varje individ har olika känslor av tillhörighet till familj och släkt, grannskap, ort eller stad, lokal region eller land. Identitet och sociala sammanhang växer också fram ur kön, etnicitet, språk, arv, tro, sexuell läggning, utbildning, yrke, politiska åsikter och andra faktorer.
Eftersom identitet är något mångfacetterat är också känslan av tillhörighet till en stat flytande och inte absolut. Olika former av tillhörighet kan sträcka sig bortom nationalstaten. Ett exempel på detta är transnationell regional identitet, som både är en drivkraft för och ett resultat av regionalt samarbete.
Regional integration och identitet
I Europa har länderna strävat efter att skapa gemensamma institutioner och en gemensam identitet som ett sätt att eliminera krig och skapa välstånd. Numera har alla som har medborgarskap i ett EU-land även EU-medborgarskap. EU-medborgarskapet infördes 1992 och kompletterar det nationella medborgarskapet och ger rättigheter enligt EU-lagstiftningen, framför allt fri rörlighet, bosättning och arbete. Europaparlamentet, som är ett medlagstiftande organ för kontinenten, har valts direkt sedan 1979, och mer än två tredjedelar av EU:s medlemsländer använder en gemensam valuta, euron.
I Afrika finns en lång historia av panafrikanism, som omfattar såväl kulturella som politiska aspekter. Den betonar alla afrikaners gemensamma erfarenheter och ambitioner och främjar kontinental sammanhållning. Panafrikanismen är en central vägledande princip för Afrikanska unionen, som strävar efter ett närmare samarbete och en ökad integration mellan sina medlemsländer. Planerna för att främja ett gemensamt afrikanskt medborgarskap omfattar ett gemensamt afrikanskt pass och fri rörlighet över hela kontinenten.
Regionala block i östra, västra och södra Afrika, Central- och Sydamerika samt Sydostasien har olika arrangemang för att underlätta gränsöverskridande rörlighet för sina medborgare och transnationell identitet. Bland annat erbjuds viseringsfria kortare vistelser samt förenklade vägar till uppehållstillstånd och arbete.
Global identitet
Forskare belyser att man kan observera en allt större omfattning av empati och solidaritet som i slutändan omfattar hela mänskligheten. Undersökningar visar att många människor redan, i varierande grad, anlägger ett globalt perspektiv. Ett betydande antal svarande anger till och med att de i högre utsträckning betraktar sig som världsmedborgare än som medborgare i sitt eget land, vilket gör den globala identiteten till en viktig del av deras personliga identitet.
Människor som identifierar sig som globala medborgare tenderar att bry sig om andra människors välbefinnande världen över och om den globala miljön. Orsakerna till en sådan global hållning varierar mellan olika länder och sammanhang. Den baseras vanligtvis på en grundläggande kunskap om världen, de utmaningar den står inför och en känsla av ömsesidigt beroende. Utbildning kan vara en inflytelserik faktor tillsammans med exponering för global popkultur och olika perspektiv genom film, musik, sport, mode, sociala medier, konst, nyheter, spel, underhållning, fan- och intressegrupper.
Personliga erfarenheter som internationella affärsförbindelser, migration, familjeband i diasporan, gränsöverskridande aktivism, resor eller turism kan också spela en roll för en liten minoritet globalt. Närvaron och användningen av globala varumärken och produkter bidrar också.
- Ju mer du vet om världen, desto mer inser du att du är en del av den.
- Malala Yousafzai, pakistansk människorätts- och utbildningsaktivist
- Foto: Government of Japan, 2019
5. En mänsklighet
En gammal och ofta återkommande insikt
Idén om att alla människor tillhör en enda mänsklig familj är gammal och förekommer i många kulturer. Koreas grundläggande filosofi, som går tillbaka till 2333 f.Kr., uppmanar till att leva för hela mänsklighetens bästa. I det klassiska Aten började filosoferna omkring 350 f.Kr. att föreställa sig en tillhörighet som sträckte sig bortom deras stadsstat. Detta utvecklades senare till en idé om en gemenskap som omfattade alla människor. I Indien förmedlar senare upanishadiska texter tanken att världen är en enda familj. Lärda i den medeltida islamiska världen reflekterade på liknande sätt över en gemenskap som sträckte sig över hela den bebodda jorden.
En del ursprungsbefolkningars traditioner återspeglar liknande synsätt. I södra Afrika betonar Ubuntu-filosofin att en person blir en person genom andra personer, med betoning på ömsesidig empati. I Anderna och Amazonas kopplas idéer om ett gott liv samman med människors välmående och ansvar gentemot samhället och den levande världen.
Att mänskligheten är en enda familj är en tanke som återfinns i många religioner, däribland hinduismen, islam, kristendomen, judendomen och bahá’í-tron. En närbesläktad princip är den gyllene regeln som förekommer i religiösa och etiska läror, däribland buddhismen och konfucianismen, och som uppmanar varje person att behandla andra så som man själv vill bli behandlad.
Sammanträde i världsreligionernas parlament 2023 i Chicago.
- Vi bekräftar att en gemensam uppsättning grundläggande värderingar finns i religionernas läror och att dessa utgör grunden för en global etik. / Vi betraktar mänskligheten som vår familj.
- Världsreligionernas parlament, 1993
Människosläktet
Det är förmodligen ingen tillfällighet att idén om en enda mänsklig familj är så utbredd, eftersom den är sann. Fossila, arkeologiska och genetiska bevis pekar på att den mänskliga arten, Homo sapiens, har ett gemensamt ursprung som sträcker sig hundratusentals år tillbaka i tiden.
Genetiska studier tyder på att våra avlägsna förfäder, som utvecklades i Afrika, kan ha minskat till endast några tusen individer för cirka 900 000 år sedan. Släktlinjer som flyttade ut från kontinenten gav senare upphov till neandertalare och andra arter. Homo sapiens uppträdde hundratusentals år efter detta. Små grupper av moderna människor som spred sig utanför Afrika för cirka 60 000 till 70 000 år sedan står för en stor del av ursprunget till dagens befolkning utanför kontinenten.
Ett av de mest inflytelserika fotona någonsin: Jorden sedd från månen, taget 1968 under Apollo 8-uppdraget.
Människans genetik är förbluffande likartad. Människor överallt delar nästan hela sitt DNA. Det finns inga grundläggande biologiska skillnader. En gemensam neurobiologi ligger till grund för universella förmågor som språk, social förståelse, minne, resonemang, fantasi och inlärning av komplexa färdigheter. Skillnader i resultat speglar miljöer och omständigheter i mycket högre grad än genetik.
- Alla som åker ut i rymden försöker först titta på sitt eget land, men snart inser man att det inte finns några landsgränser och att hela världen är en enda familj där våra öden är sammanflätade.
- Rakesh Sharma, indisk astronaut
- Foto: Wikimedia/Mau1911, 2014
Vanliga risker och utmaningar
När jordbruket introducerades omkring 8000 f.Kr. uppgick arten Homo sapiens uppskattningsvis till fem miljoner individer. Mänskligheten växte långsamt under årtusenden och uppgick till cirka en miljard individer år 1800. Industrialiseringen ledde sedan till en snabb befolkningsökning under de följande drygt 200 åren. Under de senaste femtio åren har världens befolkning fördubblats till över åtta miljarder individer. Fertiliteten minskar kraftigt på många håll, men den globala befolkningstoppen har ännu inte nåtts.
Att mänskligheten är en enhet är inte längre bara en moralisk uppfattning eller ett biologiskt faktum. Människor är förenade genom en gemensam global civilisation. Välståndet och livslängden har nått historiska höjder. Ändå lever hundratals miljoner fortfarande i extrem fattigdom. Samtidigt är det globaliserade konsumtionssamhället inte hållbart. Viktiga naturresurser kommer att ta slut och förnybara resurser överutnyttjas på global nivå.
Mänsklig aktivitet påverkar nu hela jordsystemet. De planetära gränser som under de senaste tiotusen åren har upprätthållit en livskraftig miljö överskrids alltmer. Utsläpp från fossila bränslen driver till exempel på den globala uppvärmningen, vilket belastar alla levande system och förvärrar torka, översvämningar och bränder.
Kärnvapenmakter förfogar över tusentals kärnvapenmissiler som kan utplåna civilisationen som vi känner den inom trettio minuter. COVID-19-pandemin tros ha orsakat upp till 36 miljoner dödsfall. En framtida pandemi kan bli mycket värre. En del tror att artificiell intelligens kan löpa amok och förstöra civilisationen.
Ett myller av mellanstatliga organ och avtal har skapats i ett försök att hantera dessa frågor. Dessa organ och avtal har bidragit till att förbättra livet för hundratals miljoner människor, men står själva inför stora utmaningar.
- För att överleva som art på denna planet måste vi se oss själva som jordbor.
- Mae Jemison, amerikansk astronaut
- Foto: World Resources Institute, 2018
6. En global politik
Gemensamt ansvar
I århundraden har internationella frågor varit en sak för nationella regeringar. Förenta nationerna, som står i centrum för dagens globala struktur, är fortfarande ett forum för nationalstater. I en värld präglad av ömsesidigt beroende har dock gränsen mellan nationellt och internationellt suddats ut. Globala problem påverkar alla människor, inklusive kommande generationer.
Om lika värdighet och rättigheter ska vara mer än bara ord måste de förverkligas oavsett nationsgränser. Alla människor måste då erkännas som medlemmar i en gemenskap som delar det politiska ansvaret för globala frågor. Detta är grunden för globalt medborgarskap och global politik: att koppla samman människors lika värde med allas rätt att göra sin röst hörd i frågor som berör alla.
- En individ måste sträva efter att anta den universalism som är inneboende i den mänskliga naturen.
- Frantz Fanon, psykiater och antikolonialistisk revolutionär från Martinique
- Foto: Collections IMEC
Universell, mångfaldig och inkluderande
En global politik bygger på global identitet. Kärnan utgörs av ett gemensamt erkännande att alla människor, trots sina olikheter, är en del av en enda mänsklig familj som bryr sig om varandra och livet på jorden. Att bekräfta en universell gemenskap innebär inte att individuella eller kollektiva identiteter utplånas. Det tillför ytterligare ett lager utöver det nationella och innebär att man åtar sig att skapa en gemensam grund samtidigt som man erkänner varandras mångfald.
Att tilldela världsmedborgarskap som juridisk status skulle vara enkelt: alla människor utan undantag är världsmedborgare. Det globala folket är hela mänskligheten.
Rättigheter och deltagande
Alla människor åtnjuter i teorin redan grundläggande mänskliga rättigheter, oavsett medborgarskap. Att etablera ett starkare globalt medborgarskap kan gå hand i hand med att stärka staters ansvar att tillhandahålla rättigheter och skydd. Den globala politiken kan bidra till att förverkliga dessa rättigheter, och i de allvarliga fall där allt annat fallerar, måste den ingripa.
I princip skulle den enskilda människans och den samlade mänsklighetens välbefinnande anses vara viktigare än anspråk på nationell suveränitet. Detta perspektivskifte kan vara ett av de viktigaste inslagen i det globala medborgarskapet. Samtidigt kan det utformas så att det kompletterar och inte ersätter nationellt eller regionalt medborgarskap. De särskilda rättigheter som är kopplade till dessa mer lokala medborgarskap kan kvarstå.
Globalt medborgarskap innebär att utvidga demokratin till den globala nivå. Globala medborgare har rätt att representeras och delta i globala överläggningar och beslutsfattande utan medling från nationella regeringar.
En global konstitution
Det moderna medborgarskapet växte fram i takt med att nya grundlagar gav folket den konstituerande makten och band regeringarna till lagen. Enligt samma logik får ett globalt medborgarskap verklig kraft när det globala samhället vilar på en global konstitution som fördelar och begränsar den offentliga makten, skyddar grundläggande rättigheter och tillhandahåller representativa institutioner såsom ett världsparlament. En sådan ram skulle vara federal till sin karaktär och lägga till en nivå av delad suveränitet för genuint globala frågor, samtidigt som andra befogenheter skulle kvarstå hos stater och regioner.
7. Utmaningar
Globalt medborgarskap och global politik kan ses som ett steg i en långsiktig utveckling mot emancipation och förverkligande av mänskliga rättigheter för alla. Det finns emellertid samtidigt starka motströmmar och utmaningar. Detta är några av dem.
Nationalism
Patriotismen är utbredd och utgör ofta ett positivt inslag i identiteten. Den blir osund när den hårdnar och övergår till en exkluderande nationalism som glorifierar den egna gruppen och behandlar andra som mindre värda fiender. Den blir imperialistisk när den försöker påtvinga andra stater sin vilja, och till och med försöker rita om internationella gränser med våld. I varierande grad har sådana strömningar vunnit mark i stora länder, med allvarliga konsekvenser för det internationella samarbetet och för fred och säkerhet.
Auktoritarism
Exkluderande nationalism och auktoritarism går ofta hand i hand. Auktoritära regimer undertrycker rättigheter och tystar oliktänkande. De har inget intresse av att stärka medborgarna, än mindre på global nivå. De avser att destabilisera demokratin där den finns och omforma internationell rätt så att den bidrar till att befästa auktoritära styrelseskick. Den demokratiska tillbakagången och den ökade auktoritarismen som har observerats i många länder under de senaste två decennierna medför en utmanande miljö för att stärka medborgerliga rättigheter världen över.
Statsförfall
I svaga eller kollapsande stater kan myndigheter inte på ett tillförlitligt sätt garantera säkerhet, samhällsservice eller rättvisa, vilket lämnar befolkningen att klara sig på egen hand. Sådana miljöer blir ofta knutpunkter för organiserad brottslighet, terrorism och uppror. Svag styrning leder till instabilitet som sprider sig över gränserna och belastar det regionala och globala samarbetet. Detta undergräver förtroendet för åtaganden på högre nivå och försvårar förverkligandet av de rättigheter som globalt medborgarskap skulle bekräfta.
Splittring och extremism
Världen är splittrad av klyftor som kan skada förtroendet för en gemensam mänsklig identitet. Ojämlikheter i inkomst och möjligheter, skillnader mellan stad och landsbygd, kulturella och religiösa spänningar och många andra skiljelinjer finns både inom och mellan nationer. Extremistiska rörelser av olika slag fördjupar dessa klyftor. De försöker påtvinga människor sina särskiljande visioner och ser pluralism som ett hot. Deras idé om universalism är att tvinga fram likriktning.
- Vi är alla världsmedborgare och vi måste ta hand om världen för kommande generationer.
- Ban Ki-moon, FN:s åttonde generalsekreterare
- Foto: Chatham House, 2016
Relativism
På det intellektuella området hävdar vissa relativistiska strömningar att det inte finns någon gemensam grund alls, eftersom värderingar och uppfattningar alltid är knutna till särskilda kulturer och identiteter. Ur detta perspektiv ifrågasätts universella principer, som ses som täckmantlar för särintressen, som ofta tillhör dominerande grupper som försöker dölja sin dominans bakom ett språk som talar om gemensamma mänskliga normer.
Oro över globaliseringen
Angrepp på ”globalismen” förenar dessa strömningar i olika grad. Kritiken bygger på en påstådd förlust av kontroll. Den hävdar att beslut fattas av avlägsna, icke-ansvarsskyldiga internationella institutioner på bekostnad av nationalstaten. Globalt medborgarskap och global politik ses inte som ett sätt att stärka samarbete, solidaritet och demokrati, utan som hot mot suveränitet och identitet. Ofta är det eliterna själva som underblåser denna kritik.
8. Vägar framåt
Att främja utbildning
Global identitet växer fram ur kunskap och förståelse. Utbildning i globalt medborgarskap bör ingå i nationella politiska strategier och läroplaner över hela världen. Ett av FN:s överenskomna mål för hållbar utveckling är att se till att alla elever får kunskap och färdigheter om hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, jämställdhet, främjande av en kultur av fred och icke-våld, globalt medborgarskap och uppskattning av kulturell mångfald. Det finns redan en växande samling lektionsplaner och klassrumsprojekt som kan anpassas efter lokala behov.
En gemensam förståelse för människans och planetens utveckling kan förankra detta lärande. Att spåra vår gemensamma historia från jordens bildande och livets uppkomst till mänsklig migration, utbyte och innovation samt dagens ömsesidiga beroende kan hjälpa människor att se sig själva som en del av en och samma art på en ömtålig planet. I detta ingår att uppmärksamma konflikter och lidande samt dess orsaker på vägen mot global försoning.
- Ingen föds med hat mot en annan människa på grund av hudfärg, bakgrund eller religion. Människor måste lära sig att hata, och om de kan lära sig att hata kan de också lära sig att älska, för kärlek är mer naturligt för det mänskliga hjärtat än dess motsats.
- Nelson Mandela, anti-apartheidkämpe och första presidenten i det demokratiska Sydafrika
- Foto: John Mathew Smith, 1994
- Om vi verkligen vill uppnå jämlikhet och harmoni mellan människor får vi inte försumma den tid i livet då de sociala, idémässiga och språkliga skillnader som skiljer mänskliga grupper åt ännu inte existerar.
- Maria Montessori, italiensk grundare av Montessoripedagogiken
- Foto: Nationaal Archief
Hållbar utveckling
Utveckling är grunden för allt annat. Globalt medborgarskap handlar om att människor ska kunna leva ett värdigt liv överallt. Det börjar med att utrota fattigdom och hunger, tillhandahålla sjukvård och utbildning, främja jämställdhet mellan könen och säkerställa tillgång till rent vatten och sanitet. Ren energi, anständigt arbete och en säker miljö är delar av samma helhet. När dessa grundläggande behov är tillgodosedda ökar möjligheterna, horisonterna vidgas och de påfrestningar som leder till konflikter och förflyttningar minskar.
Globalt medborgarskap, med stöd av global politik, bör ses som en väg till att stärka styrningen och tillhandahållandet av allmän välfärd på ett mer effektivt sätt på plats, särskilt i svaga stater. Med hållbar utveckling och den stabilitet den medför på alla nivåer gynnas både regeringars och företags intressen.
Att bygga institutioner
Globalt medborgarskap kräver kanaler för allmänhetens röst där globala regler och åtgärder kan utformas. Tre kompletterande förslag kan förbättra allmänhetens engagemang i FN och bana väg för en mer genomgripande omvandling mot en global politik.
En parlamentarisk församling inom FN skulle innebära att en representativ kammare knyts till FN. Den skulle kunna börja med rådgivande och granskande funktioner och initialt bestå av ledamöter från nationella eller regionala parlament. Med tiden bör den dock utvecklas till ett direktvalt världsparlament och få större befogenheter. Församlingen skulle utgöra ett forum för gränsöverskridande perspektiv och sakfrågebaserade koalitioner och fungera som en ingång för allmänhetens engagemang i globala frågor.
Ett världsmedborgarinitiativ skulle skapa en formell rätt för den globala allmänheten att sätta agendan i FN. När ett fastställt, betydande antal människor från ett tillräckligt brett spektrum av länder och regioner stöder ett förslag, skulle FN vara skyldigt att diskutera det och svara på ett välgrundat sätt. Detta instrument skulle säkerställa att frågor som har ett brett folkligt stöd får uppmärksamhet och att medborgarna har en möjlighet att initiera globala frågor.
Globala medborgarförsamlingar skulle möjliggöra överläggningar mellan olika slumpmässigt utvalda deltagare från många länder. Sådana församlingar, som sammankallas för att behandla specifika ämnen, kan granska fakta, lyssna på intressenter och experter, överlägga utifrån olika ståndpunkter och utfärda rekommendationer till FN-organ och andra. De samlar vanliga människor runt förhandlingsbordet och kan bidra till att hitta kompromisser som vinner allmänhetens förtroende.
Att utöva globalt medborgarskap
Alla kan bidra till att förverkliga globalt medborgarskap genom att agera som världsmedborgare. Det kan börja med att vara öppen mot andra kulturer och omvärlden, att möta andra med förståelse och empati och att samarbeta även när bakgrund och åsikter skiljer sig åt. Tolerans och acceptans är viktigt. Men det är lika viktigt att dra gränsen vid intolerans som förnekar lika värdighet, avvisar olika livsstilar eller uppmanar till våld. Respekt och öppenhet bör vara ömsesidigt.
Att agera som världsmedborgare innebär i regel att man röstar på partier och kandidater som inte gör minoriteter till syndabockar och som föredrar samarbete framför nationalism. Här krävs noggranna avvägningar. Att inta en fast hållning gentemot aggressiva regimer som kränker mänskliga rättigheter kan till exempel vara en bättre utrikespolitisk strategi än eftergivenhet.
Det kan också innebära att engagera lokala representanter i internationella åtaganden och att säga ifrån när mänskliga rättigheter kränks, bland annat genom ansvarsfull användning av sociala medier. Kritiskt tänkande och medvetenhet om desinformation är viktiga egenskaper. Att söka tillförlitlig och opartisk information är en del av denna praxis. I restriktiva miljöer måste personliga risker vägas in.
Om möjligt kan ekonomiskt stöd riktas till grupper som försvarar frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, inklusive dissidenter, människorättsförsvarare och oberoende medier, samt till insatser som främjar global solidaritet och utveckling. Relevanta personliga färdigheter kan erbjudas på ideell basis.
Sammantaget möjliggör individuella insatser att globalt medborgarskap kan utövas här och nu, samtidigt som de bidrar till att främja den demokratiska globala struktur som det globala medborgarskapet i slutändan kräver.
Globala målen—Regeringarna har enats om att sträva efter 17 mål för att uppnå hållbar utveckling, såsom att utrota extrem fattigdom. Mål 4 omfattar utbildning i globalt medborgarskap.
© Democracy Without Borders, 2025