Demokrati utan gränser

Spelar demokrati någon roll i reformer av global styrning?

NEW YORK – 18 augusti 2015: FN:s högkvarter, ett byggnadskomplex ritat av Wallace Harrison och beläget i stadsdelen Turtle Bay på Manhattan.

Det påpekas ofta att internationella problem, såsom klimatförändringar, pandemier eller digitalisering, inte kan lösas av regeringar på egen hand. Dessutom framförs argumentet att internationella institutioner inte bara bör stå till svars inför sina medlemmar, utan även inför de människor de finns till för. Därav argumenten för en demokratisk global styrning.

Mot denna bakgrund är det nedslående att vår forskning visar att internationella institutioner under de senaste åren endast har ägnat begränsad uppmärksamhet åt sin demokratiska legitimitet. Samtidigt som det pågår en omfattande debatt om att göra staternas representation mer jämlik, ägnar institutionella reformagendor betydligt mindre uppmärksamhet åt andra demokratiska värden, såsom icke-statliga aktörers deltagande eller ansvarsutkrävande.

Tillsammans med ett forskarlag på 45 personer genomförde vi 15 fallstudier av nyligen genomförda reformer inom internationella institutioner på områdena handel och ojämlikhet, klimat och hållbarhet, global hälsa, migration och mänskliga rättigheter samt digitalisering. Vi gjorde cirka 200 intervjuer för att i detalj kartlägga stormakternas reformpreferenser när det gäller att anpassa internationella institutioner till en alltmer konfliktfull värld.

Internationella institutioner har endast ägnat begränsad uppmärksamhet åt sin demokratiska legitimitet

I vår forskning var vi särskilt intresserade av de avvägningar som stormakter som USA, Kina och Europa gör när det kommer till institutionella reformer. Föredrar de i allt högre grad snabbt beslutsfattande genom majoritetsomröstningar, flexibla koalitioner och genvägar, eller värdesätter de demokratisk konsensus? Vill de försvara befintliga institutioner som återspeglar gårdagens maktbalans, eller utveckla nya typer av institutioner som kanske bättre svarar mot ändamålet?

Slutkonferens för det EU-finansierade ENSURED-projektet i september 2026 i Bryssel. Projektet undersökte hur EU och dess medlemsstater bättre kan försvara multilateralismen och göra global styrning mer robust, effektiv och demokratisk. Foto: ensuredeurope.eu

Demokratisk global styrning kan innebära två olika saker. Många länder, ofta men inte enbart från det så kallade ”väst”, fokuserar på en demokratisk politikutformning inom internationella institutioner. Detta innefattar att öppna institutionerna för icke-statliga aktörer, men också att främja demokratiska värden som ansvarsutkrävande och öppenhet. Logiken är att om internationella institutioner får allt större egna befogenheter, måste det också finnas kontroll- och balansmekanismer på internationell nivå.

Det andra argumentet, som är mer framträdande i öst och i det så kallade ”globala syd”, handlar om en mer jämlik representation mellan stater. Kina och Indien har exempelvis länge efterlyst mer ”demokratiska” internationella relationer där deras befolkningsmängd återspeglas bättre, ofta i ett försök att motverka en upplevd västerländsk överrepresentation i beslutsfattandet inom internationella organisationer. Många stater har ett begränsat inflytande över hur politiken utformas i globala styrningsforum och vill åtgärda detta.

Inflytande från icke-statliga aktörer och demokratiska värden är under press

De 15 fallstudierna belyser att den dimension av demokratisk global styrning som fokuserar på inflytande från icke-statliga aktörer och värden som ansvarsutkrävande är under särskilt hårt tryck. Det civila samhällets utrymme utmanas världen över, vilket får påtagliga konsekvenser för till exempel FN:s människorättsråd. Men även när det gäller deltagande vid klimattoppmötena förblir den demokratiska representationen av icke-statliga aktörer ojämn. Internationella institutioner öppnar sig förvisso – från Gates Foundation inom global hälsa till Bloomberg Philanthropies inom klimatarbetet och techjättar inom FN:s digitala frågor – men detta är mer intressestyrt än demokratiskt.

En mer jämlik statlig representation dominerar å andra sidan flera reformagendor. Detta handlar inte enbart om platserna i FN:s säkerhetsråd eller rösterna i IMF. En jämlikhetsgrupp (Equity Group) ledd av Sydafrika och Indonesien har exempelvis gjort sin röst hörd i förhandlingarna om global hälsa efter pandemin. Afrikanska länder har aktivt drivit på för att flytta debatten om hur internationell beskattning ska regleras från G20/OECD till ett FN-ramverk. Dessutom kretsar en stor del av klimatagendan kring frågor om rättvisa och skälighet.

Det är svårt att se hur internationella institutioner ska kunna anpassa sig och komma vidare utan en mer jämlik statlig representation. Kraven från revisionistiska stater är helt enkelt för starka i nuläget. Samtidigt kan detta ske på bekostnad av de internationella institutionernas effektivitet och robusthet. Omkring 140 länder har exempelvis redan anslutit sig till OECD:s pelare 2-regelverk, och OECD besitter både expertis och kapacitet på området. Den parallella process som har inletts i FN utlovar visserligen större inkludering, men medför en risk för att besluten blir svåra att genomdriva.

Vid sidan av debatten om statlig representation finns en oro för att icke-statliga aktörers deltagande ska trängas undan ytterligare från de internationella institutionernas reformagendor. Detta är problematiskt, eftersom icke-statliga aktörer inom politikområden som klimat, digitalisering och mänskliga rättigheter bidrar med värdefulla insikter och underlag utan vilka internationella institutioner inte kan fungera ändamålsenligt.

Detta är därför en svår tid för förespråkare av demokratisk global styrning. Inte nog med att många internationella institutioner präglas av låsningar och motsättningar – flera av deras demokratiska inslag är dessutom på tillbakagång. I slutändan kommer detta att inverka negativt på de internationella institutionernas bidrag till världspolitiken.

Hylke Dijkstra och Clara Weinhardt är samordnare för forskningsprojektet ENSURED (2023–2026), som finansieras genom forskningsprogrammet Horisont Europa. De är verksamma vid Maastricht University i Nederländerna.

Hylke Dijkstra
Hylke Dijkstra

Hylke Dijkstra holds the Maastricht University Europe Chair and is Professor of International Security and Cooperation.

Clara Weinhardt
Clara Weinhardt

Clara Weinhardt is Associate Professor in International Relations at Maastricht University and a Non-Resident Fellow at the Global Public Policy Institute (GPPi) in Berlin.