I början av juli provsköt Kina en kärnvapenkapabel långdistansrobot in i södra Stilla havet. Roboten ska enligt uppgift ha färdats runt 7 000 kilometer och orsakat upprörda reaktioner bland nationerna i Stillahavsregionen. Uppskjutningen har ökat oron för växande geopolitisk konkurrens, militär aktivitet och externt inflytande, inklusive farhågor om att Kina kan försöka etablera en militärbas i Vanuatu. Kritiker har även anklagat Kina för att använda sig av så kallad ”skuldfällsdiplomati” (att skapa skuldberoende för att pressa fram eftergifter) genom stora lån under sitt infrastrukturprojekt Nya sidenvägen (Belt and Road Initiative), vilket potentiellt kan sätta mottagarländerna under press att erbjuda eftergifter eller anläggningar i utbyte mot skuldavskrivning.
Robottestet kastade även en skugga över idén om Stilla havet som ett ”Fredens hav”, en strävan som särskilt förknippas med Veitacini-fördraget – en ny ömsesidig försvarspakt mellan Fiji och Australien. Vid sidan av Australiens nyligen ingångna säkerhetsavtal med Papua Nya Guinea och Vanuatu, samt krav från Salomonöarna på ett regionomfattande säkerhetsarrangemang, väcker fördraget frågan om Stillahavsregionens säkerhet främst bör utvecklas genom bilaterala avtal eller genom ett regionalt ramverk under ledning av Pacific Islands Forum.
Pacific Islands Forum (PIF) är det främsta politiska organet för regionalt samarbete i Stilla havet. Det samlar sexton Stillahavsstater samt Australien och Nya Zeeland för att utarbeta gemensamma ståndpunkter och samordna åtgärder kring delade utmaningar.
Vid det kommande 55:e toppmötet för Pacific Islands Forum, som inleds i slutet av augusti, kommer ledarna att diskutera genomförandet av strategin ”2050 Strategy for the Blue Pacific Continent”, vilken antogs för fyra år sedan. Detta långsiktiga regionala ramverk omfattar politiskt ledarskap och regionalism, människocentrerad utveckling, fred och säkerhet, resurs- och ekonomisk utveckling, klimatförändringar och katastrofer, havet och miljön samt teknologi och it-infrastruktur. Dess övergripande vision formuleras enligt följande:
”Vår vision för Stilla havet är en region präglad av fred, harmoni, säkerhet, social inkludering och välstånd, så att alla dess invånare kan leva fria, hälsosamma och produktiva liv.”
Man kan hävda att det är offentliga institutioners uppgift att uppnå dessa mål. Eftersom många av Stillahavsregionens mest akuta utmaningar är gränsöverskridande och regionala till sin natur, kommer det att krävas en stärkt demokratisk regional samhällsstyrning om denna vision ska kunna förverkligas.
Bildandet av en Stillahavsgemenskap
Vi kan föreställa oss en tänkbar framtida väg för regionen som leder hela vägen till en Stillahavsunion, eller till och med en fullständig Stillahavsfederation. Denna utveckling ligger dock årtionden framåt i tiden, om den överhuvudtaget sker. Men det omedelbara nästa steget framstår som tydligt, nämligen bildandet av en Stillahavsöarnas gemenskap (Pacific Islands Community) som en förlängning av det nuvarande Forumet. Detta skulle skilja sig från den befintliga Stillahavsgemenskapen (Pacific Community), vilken främst fungerar som en kanal för finansiering av utvecklingsprojekt från givarländer till östaterna.
De grundläggande delarna i en Stillahavsöarnas gemenskap är lätta att förutse, och flera är redan på plats, vilket diskuterades i Stillahavsplanen (Pacific Plan) från 2007. Forumet spelar redan rollen som ett högsta råd och möts med jämna mellanrum för att diskutera stora politiska beslut som kräver konsensus mellan medlemsstaterna. Ett ministerråd bör formellt upprättas, bestående av ministrar från varje medlemsstat inom områden som fiske eller klimat, för att diskutera specifika sakfrågor och utforma policyförslag som det högsta rådet kan ta ställning till. PIF-sekretariatet fyller redan rollen som verkställande organ för den förebådade gemenskapen.
Stillahavsplanen föreslog också en parlamentarisk församling för Forumet (Forum Parliamentary Assembly), som en utvidgning av den nuvarande konferensen för Forumets talmän (Forum Presiding Officers Conference), att mötas en gång om året. Församlingen skulle utgöra en demokratisk röst inom gemenskapen och skulle på längre sikt kunna utgöra kärnan i ett demokratiskt valt Stillahavsöarnas parlament. Det långsiktiga målet om ett Stillahavsparlament skisserades upp redan för mer än fyrtio år sedan av Mike Moore, Nya Zeelands tidigare premiärminister.
En domstol för Stillahavsöarna (Pacific Islands Court) skulle kunna inrättas för att pröva fall som rör fördrag mellan medlemsstater på grundval av folkrätten, och har potential att så småningom utgöra kärnan i ett rättssystem i Stilla havet. Eftersom fallen troligen skulle vara få till en början, skulle en reservpanel av domare kunna utses till en relativt låg kostnad.
Det finns också ett uppenbart behov av mekanismer för gemensam regional säkerhet. En maritim kustbevakning för Stillahavsöarna (Pacific Islands Maritime Patrol) behövs för att bekämpa illegalt fiske, sjöröveri, drogsmuggling och liknande problem. Det befintliga programmet för maritim säkerhet i Stilla havet (Pacific Maritime Security Program), som står under australisk kontroll, fyller i huvudsak redan denna roll. Det bör underställas den nya gemenskapens kontroll. En landbaserad säkerhetsstyrka, kanske ett Stillahavsregemente (Pacific Islands Regiment), skulle krävas för att utföra fredsbevarande uppdrag både inom och utanför regionen, och vid behov ingripa i konstitutionella kriser. Det skulle också kunna utgöra en betydande källa till sysselsättning för vissa av de mindre öarna.
En Stillahavsöarnas gemenskap skulle inte skapa en Stillahavsunion eller Stillahavsfederation över en natt. Men den skulle visa vägen mot ett demokratiskt system för regional samhällsstyrning som kan uppfylla målet om en Stillahavsregion präglad av fred, harmoni, säkerhet, social inkludering och välstånd, så som det formuleras i 2050-visionen. Det skulle också utgöra ännu ett exempel på hur demokratisk integration bortom nationalstaten kan hjälpa medborgare och beslutsfattare att bättre forma beslut som påverkar deras gemensamma framtid.
Denna artikel sammanfattar en inlaga från World Citizens Association (Australia) till det australiska parlamentets gemensamma ständiga utskott för utrikesfrågor, försvar och handel (Joint Standing Committee on Foreign Affairs Defence and Trade). Inlagan kan laddas ner här
