En rapport från Freedom House visar att det gränsöverskridande politiska förtrycket ökar. Under det gångna året har auktoritära regeringar fortsatt att samarbeta för att rikta in sig på kritiker, aktivister, journalister och minoritetsgrupper utanför de egna landgränserna.
Rapporten, Collaboration and Resistance: Tracking Transnational Repression in 2025, dokumenterar 126 nya incidenter av fysiskt gränsöverskridande förtryck under året. Det innebär att det totala antalet dokumenterade fall från 2014 till 2025 nu uppgår till 1 375. Dokumentet visar att minst 54 regeringar har ägnat sig åt att systematiskt förfölja dissidenter utomlands.
Gränsöverskridande förtryck utövas inte bara genom lönnmord, kidnappningar, trakasserier eller överfall, utan även genom att utnyttja migrationssystem, internationellt polissamarbete och andra administrativa förfaranden. Frihetsberövanden och olagliga utvisningar var de vanligaste metoderna under 2025. Rapporten belyser hur det gränsöverskridande förtrycket ofta är inbäddat i staters ordinarie myndighetsutövning, snarare än att bara förekomma i form av exceptionella eller dolda operationer.
Fokus på Sydostasien och Östafrika
Rapporten lyfter särskilt fram Sydostasien och Östafrika som regioner där auktoritärt samarbete var extra utbrett under förra året.
Ett av de dokumenterade fallen rör utvisningen av 40 uiguriska män från Thailand till Kina i februari 2025. Enligt rapporten hade männen suttit i thailändskt migrationsförvar i över tio år och skickades tillbaka trots internationella protester och erbjudanden från tredjeländer om vidarebosättning. Rapporten pekar även på thailändskt samarbete med vietnamesiska myndigheter i fall som rör hmong- och montagnard-aktivister samt religiösa ledare.
I andra delar av världen, såsom Östafrika, beskrivs en växande samordning mellan myndigheter i Kenya, Uganda och Tanzania för att spåra, kvarhålla, bortföra eller återsända aktivister över gränserna.
Missbruk av Interpol för auktoritära ändamål
En av rapportens mest slående slutsatser rör missbruket av så kallade ”Red Notices” (röda efterlysningar) utfärdade av Interpol, den internationella polisorganisationen med säte i Lyon, Frankrike. Om en person är efterlyst för brott kan en regering anmäla detta till Interpol, som sprider informationen till nationella polismyndigheter världen över. Minst 11 incidenter under 2025 kopplas till regeringar som missbrukat detta system genom att skicka in politiskt motiverade efterlysningar mot dissidenter i exil. Fall som rör personer från Sudan, El Salvador och Turkmenistan anförs som exempel.
I rapporten hävdas att de reformer som införts under det senaste decenniet inte helt har löst problemet. Detta beror på att Interpols tillsynsorgan är underfinansierade och underbemannade, vilket gör att felaktiga efterlysningar fortfarande slipper igenom. Även om en politiskt motiverad efterlysning senare dras tillbaka kan den drabbade individen redan ha utsatts för frihetsberövande, stopp i gränskontroller, utlämningsprocesser och skadat rykte.
Ökat gensvar men ojämnt skydd
Demokratiska regeringar och multilaterala institutioner har blivit mer uppmärksamma på problemet, enligt rapporten. Under de senaste åren har bland annat G7, Europaparlamentet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter vidtagit åtgärder för att erkänna och hantera frågan. Australien, Frankrike och Storbritannien tillhör de länder som har utökat sin offentliga vägledning och uppsökande verksamhet till grupper som kan vara sårbara för hot från utländska regimer.
Samtidigt konstateras att skyddet förblir ojämnt. Medan vissa värdländer har förbättrat sin övervakning och sina säkerhetsåtgärder, kan migrations- och asylsystem fortfarande exponera aktivister för fara om personer frihetsberövas eller utvisas utan tillräckliga rättssäkerhetsgarantier mot missbruk.
Freedom House efterlyser nu en tydligare definition av gränsöverskridande förtryck, ett starkare ansvarsutkrävande för tjänstemän involverade i påtvingade återsändanden, mer resurser till Interpols tillsynssystem samt migrationsprocedurer som respekterar mänskliga rättigheter och inte möjliggör automatisk förföljelse över gränserna.
