Det senaste året har präglats av globala konflikter. Mitt under utdragna humanitära kriser i Sudan och Gaza, och Rysslands pågående krig mot Ukraina, har ungdomsledda uppror blossat upp i över elva länder i protest mot ojämlikhet och korruption. I Nepal, Madagaskar, Marocko, Peru och Indonesien har tusentals demonstranter från ”Generation Z” utmanat sina respektive regimer på gatorna. Liknande krav har fortsatt in i 2026; i länder som Iran och Tanzania pågår fortfarande massiva civila uppror med starkt engagemang från Gen Z, vilket mötts av våldsamma statliga repressalier.
Kärnan i dessa uppror är ett utbrett civilt missnöje med ökande ekonomisk ojämlikhet, korruption och demokratiska bakslag världen över. Även om Gen Z och millenniegenerationen de senaste åren har hyllats för att ha drivit fram avgörande politiska förändringar, blir deras inställning till demokratiska val och eliter alltmer ambivalent.
Vågen av Gen Z-protester 2025
I de länder där protester ägt rum har ungdomsarbetslösheten varit fortsatt hög och ekonomierna svaga. Enligt forskarna Erica Chenoweth och Matthew Cebul har demonstranterna riktat in sig på just dessa missförhållanden och gett röst åt sin frustration över korrupta eliter.
Gemensamma budskap och bildspråk – både under protesterna och i digitala forum – understryker en grad av enighet i de ungdomsledda demonstrationerna världen över. Symbolen med dödskallen och de korslagda benen från den populära japanska mangaserien One Piece användes först i Filippinerna under deras protestvåg. Den kom att symbolisera kampen mot orättvisa och korruption, och referensen integrerades snabbt i protester i bland annat Nepal, Serbien, Kenya, Marocko, Indonesien och Madagaskar. Genom detta gemensamma bildspråk har unga människor formulerat ett enhetligt budskap i konfrontationen med sina regeringar.
Många regimer har svarat på de fredliga demonstrationerna med oproportionerligt våld från nationella säkerhetsstyrkor. I Iran fortsätter det urskillningslösa statliga våldet, och upp till 30 000 människor rapporteras ha dödats sedan protesterna bröt ut i slutet av december. Tanzania är fortfarande skakat efter den våldsamma valdagen i oktober, då över 700 civila dödades i samband med protester mot korruption. I Nepal uppskattas 76 personer ha dödats av säkerhetsstyrkor under de protester som slutligen störtade regeringen i september. I Kenya möttes ungdomsledda marscher i juli av tungt beväpnad polis som öppnade eld mot folkmassorna, med minst 31 döda som följd. Efter att den kände peruanske rapparen Eduardo Ruiz dödats av en polis i Lima i oktober, utbröt protester över hela Peru. Under dessa polisinsatser dödades omkring 18 personer och över 100 rapporterades skadade.
Det djupt rotade missnöjet visar att Generation Z är mer benägen att utmana sina regeringar trots de höga personliga riskerna. De våldsamma reaktionerna tyder på att protesterna träffar en öm punkt hos de autokrater de riktas mot. Men även om kraven har varit tydliga mitt i våldet, är det ovisst hur den politiska situationen kommer att utvecklas framöver.
Gemensam grund, men osäker framtid
Även om Gen Z-protesterna inte uttryckligen eller främst fokuserat på demokrati som styrelseform, vittnar kraven på rättvisa och ansvarsutkrävande om komplexa förändringar på den internationella arenan. En viss global enighet kan skönjas; IPSOS Populism Report för 2025 visar till exempel att 68 procent av de svarande anser att ekonomin är riggad till den ekonomiska elitens fördel. Kombinerat med forskning som tyder på att ekonomisk osäkerhet förklarar ungefär en tredjedel av den senaste tidens populistiska våg, står det klart att både ungdomsoron och populismen delvis har samma rötter.
Gen Z:s krav på en rättvisare ekonomisk framtid är sammanflätade med en växande global skepsis mot demokratiska eliter. Undersökningar från IPSOS och Friedrich-Naumann-Foundation visar att populistiska partier fortsätter att växa globalt, understödda av unga väljare. Misstron mot det demokratiska systemet ökar särskilt i Europa, där högerextrema partier har gjort betydande framsteg i Tyskland och Frankrike tack vare stöd från unga. Även om protesterna inger hopp om politiska alternativ, banar de alltså inte nödvändigtvis väg för demokratiska framsteg.
Bilden kompliceras ytterligare av att unga människor (18–35 år) samtidigt tillhör de grupper som är mest positiva till att inrätta ett världsparlament, vilket framgår av en rapport från Democracy Without Borders. Med ett nettostöd på 19 procentenheter för den yngsta gruppen, jämfört med endast 0,5 för den äldsta, utgör ungdomar en unik pådrivande kraft för globala parlamentariska system. För många unga framstår innovativa styrsystem på global nivå som en hoppfull väg framåt.
Vad väntar i framtiden?
Det är svårt att förutse den omedelbara politiska utvecklingen. I länder som Bangladesh och Nepal, där övergångsregeringar nu ska hålla nationella val, ligger ungas framtid och demokratiska representation i en bräcklig vågskål. I Bangladesh vann Bangladeshs Nationalistparti (BNP) en historisk seger i februari – det första valet sedan den studentledda revolutionen 2024. Valresultatet har dock bestridits kraftigt av en allians bestående av elva partier bildade av studentledare. I Nepal går medborgarna till valurnorna i mars, samtidigt som koalitioner kämpar för att locka unga väljare och fylla det rådande maktvakuumet.
Frågan i dag är inte om unga människor kan mobilisera, utan om de politiska systemen förmår absorbera deras krav mitt i en tid av demokratisk tillbakagång och populistisk glöd. Även om dessa sociala uppror förenas i kampen mot ojämlikhet och förtryck, pekar de inte i en enskild ideologisk riktning. De utgör ingen garanti för demokratisk förnyelse, men en ska är säker: i många länder har elitens status quo nått sin kokpunkt.
