Två nyligen publicerade globala riskbedömningar, en från Global Challenges Foundation (GCF) och en från World Economic Forum (WEF), belyser en urholkning av det internationella samarbetet och en ökande global osäkerhet. Båda rapporterna betonar ett komplext samband mellan globala risker som bidrar till ökad instabilitet och utmaningar för den globala styrningen. Enligt Democracy Without Borders bekräftar de det akuta behovet av en ny modell för globalt samarbete.
Systemiska planetära risker och svag styrning
GCF:s rapport för 2026 varnar för oåterkalleliga brytpunkter i jordens klimat- och ekosystem. Den konstaterar att sju av nio planetära gränser, som definierar mänsklighetens ”säkra handlingsutrymme”, nu har överskridits – senast när det gäller havsförsurning.
Rapporten beskriver dessutom vad som anses vara de fem största riskerna mänskligheten står inför idag: klimatförändringar, kollaps av biologisk mångfald, massförstörelsevapen, artificiell intelligens (AI) i militärt beslutsfattande samt asteroidnedslag. Enligt stiftelsen definieras dessa risker som ”en möjlig händelse eller process som kan hota livet för en stor del av mänskligheten, över flera kontinenter”.
Ökande risknivåer tillskrivs misslyckanden i de globala styrningsmekanismerna inom dessa områden. ”Vår kollektiva förmåga att mildra globala katastrofrisker och skydda både människor och planeten är i bästa fall fortfarande svag, samtidigt som förtroendet för och legitimiteten hos systemet urholkas”, påpekar dokumentet och betonar att ”det globala allmänna (planetary commons) inte går att förhandla med”. Rapporten konstaterar att ”det vi behöver nu är en förnyad strategi för global styrning. En strategi som stärker internationell rätt, förstärker gemensamma normer och påskyndar åtgärder, samtidigt som den främjar kreativitet, innovation och framsynthet”.
Rapporten efterlyser bland annat utvecklandet av ett rättsligt bindande internationellt ramverk för att reglera användningen av autonom vapenteknik, och beskriver ett sådant avtal som brådskande men politiskt svårt att genomföra.
Dokumentet lyfter fram behovet av institutionell kreativitet och nämner som exempel mekanismer för medborgardeltagande som drivs av bland andra stiftelsens partners Iswe Foundation och Democracy Without Borders.
Stark känsla av osäkerhet
Den årliga rapporten från WEF baseras på en undersökning bland över 1 300 experter samt samråd med företagsledare. Rapporten utvärderar risker över tre tidsramar: omedelbar (2026), kort till medellång sikt (fram till 2028) och lång sikt (fram till 2036). Osäkerhet är det centrala temat för rapportens framtidsutsikter. Respondenterna såg negativt på både det kortsiktiga och långsiktiga globala perspektivet; 50 % förväntar sig en turbulent eller stormig utveckling under de kommande två åren, en siffra som stiger till 57 % på tio års sikt. Endast 1 % förväntar sig en lugn framtid.
Geoekonomisk konfrontation rankades som den mest sannolika utlösaren av en ”omfattande global kris” under 2026, följt av väpnade konflikter mellan stater. Enligt rapporten förväntas det globala politiska läget under de kommande tio åren präglas av ”en multipolär eller fragmenterad ordning där medelstora och stora makter tävlar om, fastställer och genomdriver regionala regler och normer”, med en ökad risk för ”multipoläritet utan multilateralism”.
Teknologiska risker visar på en kraftig ökning i upplevd påverkan. Felaktig information och desinformation rankades på andra plats i den kortsiktiga prognosen, medan ”negativa konsekvenser av AI” steg från 30:e plats i tvåårsrankningen till femte plats i tioårsprognosen. Rapporten noterar den växande potentialen för AI och kvantteknik att både gynna och destabilisera samhällen.
Miljörisker anses fortfarande vara allvarliga på lång sikt, men har minskat i upplevd angelägenhet på kort sikt i denna rapport. I tvåårsprognosen föll extrema väderhändelser från andra till fjärde plats, och förlusten av biologisk mångfald sjönk med fem placeringar. Trots detta utgör miljöhot hälften av de tio allvarligaste riskerna i ett tioårsperspektiv.
WEF drar slutsatsen att ökande polarisering, misstro mot institutioner och geostrategisk konkurrens urholkar grunden för globalt samarbete. Även om rapporten inte går in på specifika lösningar, konstaterar den att ”framtiden inte är en enda fastställd väg, utan består av en rad möjliga utvecklingsvägar”.