Den 4 november 2025 presenterades publikationen Protocols Complementary to the Second United Nations Charter i New York av Global Governance Forum. Utgivningen markerar ytterligare ett steg i det arbete som bedrivs av den internationella studiegruppen för en ”andra FN-stadga”. Gruppen syftar till att väcka debatt om ett förnyat konstitutionellt ramverk för internationellt samarbete genom att lägga fram konkreta förslag och alternativ för en revidering av FN-stadgan från 1945.
I inledningen konstaterar författarna att krav på ”meningsfulla reformer”, global nedrustning och starkare kollektiv säkerhet ofta avfärdas som ”utopiska”. Men med tanke på ”den pågående upplösningen av den globala ordningen” menar de att det innebär en ”farlig saktfärdighet” att vänta ”tills en katastrof – kanske ett tredje världskrig – tvingar fram förändring”. Som publikationen påpekar är en reformering av det globala systemet ”inte en lyx förbehållen lugnare tider, utan en förutsättning för att förhindra en kollaps i den storm som redan är över oss”.
Det innebär en farlig saktfärdighet att vänta på en katastrof
Det nya dokumentet, som omfattar över 100 sidor och vänder sig till en expertpublik, bygger vidare på det tidigare publicerade utkastet till en andra FN-stadga (Second Charter). Utkastet skisserar bland annat ett reformerat säkerhetsråd, en stärkt generalförsamling, inrättandet av en parlamentarisk församling och etablerandet av ett råd för jordsystemet (Earth System Council). Dessa protokoll bygger vidare på förslagen genom att behandla detaljerade frågor rörande institutionell kapacitet och utformning, samt bredare frågor kopplade till internationell fred och säkerhet. Enligt författarna är protokollen inte ”tillägg, utan en integrerad del av den bredare visionen för den andra FN-stadgan”.
Det första utkastet till protokoll beskriver en ny finansiell arkitektur för FN, baserad på enhetliga medlemsavgifter kopplade till bruttonationalinkomsten. Syftet är att stabilisera och stärka organisationens finanser genom att ersätta ett system som i allt högre grad är beroende av frivilliga, öronmärkta bidrag med en sammanhängande modell som säkerställer förutsägbara budgetar i linje med FN:s fastställda huvuduppdrag.
Ett andra utkast till protokoll fastställer principer för inkludering av civilsamhället, icke-statliga aktörer och urfolk i FN:s beslutsfattande. Det betonar att civilsamhället fungerar som en ytterligare ”väg för legitimitet och representation” och att ”en välfungerande internationell ordning” måste sträva efter att inkludera civilsamhällets perspektiv. Protokollet behandlar bland annat ackrediteringsförfaranden och beskriver principer för icke-statliga intressenters tillträde och ansvar.
Det tredje utkastet till protokoll behandlar sammansättningen av den parlamentariska församling inom FN som föreslås i den andra stadgan. Församlingen presenteras som ett viktigt steg mot ökad demokratisk ansvarsutkrävning och representation på global nivå. Den skulle inledningsvis bestå av nationella parlamentariker, med målet att över tid övergå till direkta val. Protokollet bygger vidare på den andra stadgans krav på en platsfördelning baserad på degressiv proportionalitet och föreslår en specifik formel som tar hänsyn till befolkningsstorlek. Författarna hävdar att ”genom att föra in en medborgarförankrad parlamentarisk politik i FN kommer medborgare och deras organisationer att bli mer benägna att engagera sig i FN och dess resultat”.
I ett sista avsnitt presenteras en ”praktisk färdplan” för fred, säkerhet och nedrustning. Syftet är att operationalisera de ouppfyllda åtagandena i FN-stadgan genom stegvisa reformer som integrerar förebyggande diplomati, fredsinsatser och nedrustning – omfattande såväl kärnvapen och konventionella vapen som nya vapenteknologier. Färdplanen målar upp en bild av nya säkerhetsinstitutioner som utvecklas under demokratisk insyn och ett tydligare ramverk för kollektivt genomförande, vilket konkretiserar den ”FN-fredsstyrka” som skisseras i den andra stadgan.