Den 9–10 december fylldes Kistamässan i Stockholm av energi när representanter från civilsamhälle, myndigheter, akademi och internationella gäster samlades för Mänskliga Rättighetsdagarna 2025. Temat “Ödesfrågorna: Klimatet, freden och demokratin” signalerade allvar, men stämningen på plats andades framtidstro och handlingskraft. För oss på Demokrati utan gränser blev dagarna ett kvitto på att intresset för demokratins utveckling är större än på länge.
Trots det tuffa omvärldsläget var atmosfären i vår monter påtagligt positiv. Många besökare – inte minst universitetsstudenter och representanter från utbildningsinstitut och kommuner – stannade till för att diskutera våra frågor. Det var en strykande åtgång på vår broschyr Vad är demokrati? och ett tydligt intresse för vår nya broschyr om globalt medborgarskap, som än så länge bara finns online och som vi skyltade med via QR-kod. Det är uppenbart att behovet av grundläggande folkbildning kring dessa frågor är stort.
En bredare diskussion om demokratins status
Att demokratin är under press var en röd tråd genom hela mässans program. För att sätta vårt eget seminarium i kontext var det värdefullt att ta del av andra perspektiv under dagarna. Göteborgs universitet anordnade exempelvis seminariet “Democratic resilience in times of autocratization”, där forskare diskuterade hur demokratier kan stå emot den ”tredje vågens autokratisering”.
Samtidigt lyftes civilsamhällets utsatthet, bland annat hos Naturskyddsföreningen som i sin punkt “En auktoritär utveckling i omvärlden” diskuterade strategier för att verka när det demokratiska utrymmet krymper. En viktig internationell utblick gav FN:s särskilda rapportör för människorättsförsvarare, Mary Lawlor. I sin keynote beskrev hon verkligheten för de som står i frontlinjen för rättighetsarbetet – ett konkret exempel på hur FN:s rapportörssystem fungerar i praktiken för att synliggöra utsatta grupper.
Vårt panelsamtal: Dags för en FN-rapportör för demokrati?
Kärnan i vår medverkan var seminariet “Demokrati som mänsklig rättighet: Dags för en FN-rapportör?”. Samtalet leddes av Demokrati utan gränsers ordförande Petter Ölmunger och syftade till att diskutera om FN behöver nya verktyg för att vända den negativa trenden. Panelen bestod av Jan Teorell, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet och nyckelperson inom foskningssamarbetet V-Dem, Margareta Cederfelt (m), riksdagsledamot och ledamot av riksdagens utrikesutskott, samt Oscar Ernerot, generalsekreterare för Olof Palmes Internationella Center.
Förslaget i korthet
Som utgångspunkt för diskussionen låg det förslag om en särskild FN-rapportör för demokrati (UNRoD) som Democracy Without Borders driver globalt. Syftet är att täppa till luckorna i dagens FN-system genom att tillsätta en oberoende, oavlönad expert som granskar demokratins institutionella hörnstenar: fria val, parlamentens effektivitet och maktbalans. Mandatet föreslås vila på en rättighetsbaserad definition med stöd i bland annat artikel 21 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och artikel 25 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Forskningens perspektiv: Mätbarhet och kunskapsluckor
Jan Teorell inledde med att ge samtalet en vetenskaplig grund. På en fråga om hur vi verkligen kan vara säkra på att demokatin är på tillbakagång konstaterade han att “vi vet det vi vet eftersom vi mäter”, och redogjorde för hur V-Dem, liksom andra demokratimätande institut som Freedom House och Economist Intelligence Unit, samlar in en stor mängd data från experter världen över kring indikatorer som fria val, yttrandefrihet och organisationsfrihet.
Teorell pekade på ett gap mellan demokratins förhoppningar och dess kapacitet att leverera, där korruption ofta är ett återkommande problem. Han noterade också att forskningen idag vet mer om varför demokrati går framåt än vad som orsakar dess tillbakagång. Gällande förslaget om en FN-rapportör var han försiktigt positiv och menade att han “inte tror att det skulle göra skada”. Han betonade även vikten av långsiktigt demokratibistånd och behovet av folkbildning.
Politikens perspektiv: Kritik mot FN:s funktionalitet
Margareta Cederfelt delade med sig av erfarenheter från valobservationer med OSSE, bland annat i Georgien. Hon uttryckte dock skepsis mot att inrätta en ny rapportör. Hennes argument var att de nuvarande rapportörerna i hennes tycke har misslyckats med sina uppdrag – så varför skulle en ny lyckas bättre?
Hon pekade på att FN i grunden är dysfunktionellt och att fokus bör ligga på att få organisationen att fungera bättre. Cederfelt lyfte också vikten av politiska partier, samt hur säkerhet och trygghet är avgörande för demokratin; krig undergräver per automatik demokratiska processer. Hon efterlyste också mer transparens kring var beslut fattas i dagens föränderliga medielandskap.
Civilsamhällets perspektiv: Mobilisering mot autokrati
Oscar Ernerot lyfte hur ekonomisk och social ojämlikhet göder populism och hotar demokratin. Gällande FN påminde han om att organisationen inte är starkare än vad medlemsstaterna tillåter, men han såg ett tydligt värde i rapportörssystemet. Han menade att rapportörer har spelat en viktig roll för att stärka engagemanget för andra mänskliga rättigheter och att en demokratirapportör skulle kunna ha samma effekt.
Vi kan inte sitta med armarna i kors
Ernerot lyfte även en viktig strategisk aspekt, som också bekräftades av Jan Teorell: att den positiva effekten av en demokratirapportör sannolikt kan vara störst i länder som rör sig på gränsen till demokrati, där internationell uppmärksamhet kan väga över till demokratins fördel.
Avslutningsvis betonade han vikten av att demokratiska krafter sluter sig samman. När auktoritära regimer samordnar sig globalt måste demokratiska krafter stärka sitt samarbete och agera gemensamt, inte minst inom FN. “Vi kan inte sitta med armarna i kors medan demokratin trängs tillbaka”, sade Ernerot.
Sammanfattning och vägen framåt
Under samtalet framkom en stark samsyn i panelen kring behovet av kunskap och bildning – något som vi på Demokrati utan gränser arbetar aktivt med genom våra studiematerial.
Gällande kritiken mot FN delar organisationen bilden av att FN delvis är dysfunktionellt. Det är just därför vi driver förslag för att göra FN mer demokratiskt och effektivt, exempelvis genom inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). Samtidigt ser vi att en demokratirapportör är en kostnadseffektiv åtgärd som här och nu kan sätta ljuset på demokratins institutionella skydd.
Samtalet på MR-dagarna bekräftade att engagemanget för dessa frågor är starkt. Vi tar med oss insikterna och fortsätter arbetet – både för reform i FN och för folkbildning i Sverige och runtom i världen.
Stort tack till panelen och alla som besökte oss!
Vill du veta mer om hur en FN-rapportör arbetar? Som ett tillägg till diskussionen vill vi tipsa om Mary Lawlors officiella webbplats för sitt mandat. Där finns konkreta exempel på hur en rapportör arbetar i praktiken för att stötta utsatta grupper.