Ett rundabordssamtal som anordnades av Democracy Without Borders samlade sexton experter, företrädare för civilsamhället och dissidenter från Afrika, Asien, Europa och Latinamerika för att diskutera om FN kan ”återtas som en plattform för frihet och demokrati i kampen mot auktoritärt inflytande”.
Evenemanget, med titeln ”FN: problem eller väg till frihet och demokrati?”, ägde rum den 11 november 2025 under Berlin Freedom Week och följde efter 2025 års generalförsamling för World Liberty Congress som sammanträdde i den tyska huvudstaden.
Deltagarna diskuterade fyra vägledande frågor: omfattningen av auktoritärt inflytande inom FN, hur detta inflytande tar sig uttryck i praktiken, FN:s nuvarande potential att främja demokrati samt möjliga reformer eller åtgärder som bör vidtas.
Bland de inledande talarna fanns Lars Castelluci, den tyska regeringens kommissionär för mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd, Mantas Adomėnas, generalsekreterare för Community of Democracies, Lisbeth Pilegaard, ordförande för European Endowment for Democracy, och Ammar Abdulhamid, chef för styrning och politik vid World Liberty Congress.
Foton: DWB
Deltagarna var överens om att auktoritärt inflytande har blivit ett betydande problem som hindrar FN:s förmåga att främja mänskliga rättigheter och demokrati. Under samtalet påpekades att autokratiska regeringar samordnar sig framgångsrikt i FN-organ för att forma dagordningar, resolutioner och röstningsmönster i eget intresse och för att begränsa civilsamhällets deltagande. I rådet för mänskliga rättigheter ansågs de skydda varandra från granskning.
Världens folk måste involveras och representeras
Trots frustration och kritik verkade det råda enighet om att FN är oumbärligt som en universell plattform som omfattar alla regeringar, särskilt för att bidra till att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Samtidigt konstaterades att världens folk behöver bli direkt involverade och representerade i organisationen. Stödet för inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN, som flera talare gav uttryck för, förblev oemotsagt. Förslag som lades fram för att öka medborgarnas deltagande var ett världsmedborgarinitiativ och medborgarförsamlingar.
Det fanns en bred enighet om behovet av reformer inom FN, men man diskuterade reformernas omfattning och ambitionsnivå. Vissa menade att FN-organens arbete har stor betydelse på fältet, medan andra ansåg att de är för byråkratiska. En talare beskrev reformprocessen UN80 som ”existentiell”.
När det gäller mer ambitiösa institutionella reformer, såsom en översyn av FN-stadgan, hade deltagarna olika åsikter. Medan vissa uttryckte sitt stöd, verkade majoriteten luta åt ett försiktigt tillvägagångssätt och varnade för risken att förvärra situationen och avsaknaden av politiskt momentum.
När det gäller främjandet av demokrati och frågan om auktoritärt inflytande rådde en allmän uppfattning att demokratiska regeringar har tappat initiativet och inte lyckats svara på ett adekvat sätt. Deltagarna betonade behovet av att demokratier och demokrativänliga aktörer ”förenar sina krafter” och motsätter sig auktoritära regeringar i FN. Idén om en ”vänkrets” för mänskliga rättigheter, bildad av likasinnade regeringar, framfördes.
Kan FN ens klara av att utse en enda person till att försvara demokratin?
En talare påpekade att det bästa sättet att främja demokrati är att demokratier föregår med gott exempel och fungerar som attraktiva förebilder. En annan talare medgav dock att demokratiska regeringar alltför ofta är ”oförmögna att leverera” i detta avseende. Vissa deltagare underströk vikten av att sträva efter övertygande, värdebaserade narrativ och emotionell, människocentrerad kommunikation, istället för att fokusera på demokratiska procedurer och institutioner.
Förslaget att utse en särskild FN-rapportör för demokrati fick stöd av många talare och beskrevs som ett slags test. Kan FN klara av att ”utse en enda person till att försvara demokratin?”, frågade en deltagare. Andra deltagare undrade dock vad mandatet egentligen skulle innebära. Man uttryckte besvikelse över befintliga mandat och varnade för att ytterligare utöka antalet mandat, och uppmanade istället till att få de nuvarande arrangemangen att fungera.
I slutet av mötet påpekades den upplevda bristen på politisk vilja när det gäller att vidta meningsfulla demokratifrämjande initiativ: ”Var finns de demokratiska regeringar som är villiga att ta ledningen?”
Deltagarna konstaterade att samtal av detta slag redan innebar ett litet steg framåt, och många uttryckte intresse för att fortsätta engagera sig och bidra till att driva vidare några av de frågor som behandlats.
En mer detaljerad rapport finns tillgänglig här.