Ny rapport: Globala medborgarförsamlingar kan återuppliva FN

I en tid av växande globala kriser har två organisationer som verkar för demokrati lagt fram en djärv vision för att bidra till demokratiseringen av det globala styret: en permanent mekanism för att sammankalla globala medborgarförsamlingar (Global Citizens’ Assemblies, GCA:er) inom FN-systemet som skulle bidra till att återuppliva världsorganisationen genom medborgarnas deltagande.

Under ett 90 minuter långt webbinarium, som finns tillgängligt på YouTube och som arrangerades gemensamt av Democracy International och Democracy Without Borders, presenterade organisationerna sitt gemensamma policydokument Global Citizens’ Assemblies: Pathways for the UN – Principles, Design, and Implementation. Dokumentet föreslår att deliberativa fora bestående av slumpmässigt utvalda globala medborgare inrättas för att diskutera angelägna transnationella frågor – från klimatförändringar till etik inom artificiell intelligens.

Även om dokumentet specifikt redogör för ett genomförande genom FN, förutser det samtidigt att olika typer av GCA:er kommer att inrättas av olika aktörer som en del av ett ”deliberativt ekosystem” som utvecklas på alla nivåer.

Renata Sene, före detta borgmästare i Francisco Morato, Brasilien, inledde webbinariet med ett övertygande argument för deltagande styrning baserat på omvandlingen av hennes stad. Hennes erfarenhet av att införa lokala medborgarförsamlingar satte tonen för diskussionen om att skala upp sådana metoder globalt. ”Vi skapade en modell där vi var säkra på att befolkningen skulle delta”, sa hon. “Vi nådde över 60 000 människor genom två fleråriga planeringsprocesser. Nu hör vi till och med barnens röster” konstaterade författaren till rapportens förord.

Översikt över dokumentet

Tim Murithi från Institute for Justice and Reconciliation beskrev GCA:er som väsentliga i dagens globala ”interregnum”.”Den ordning som rådde efter andra världskriget är på väg att upphöra. Vi står inför valet att kapitulera för auktoritära styrelseskick eller att skapa en ny demokratisk världsordning”, sade han. ”Alla människor måste ges lika rätt att delta i omformningen av sitt samhälle”, betonade Murithi. Han nämnde historiska föregångare till idén, bland annat det antika grekiska demos-begreppet och det stoiska idealet om kosmopolitism. GCA:er är en metod för att ta itu med det globala demokratiska underskottet och bidra till att återuppliva FN, hävdar rapporten.

Grundläggande principer för utformning och implementering

Nicole Curato, numera vid University of Birmingham, redogjorde för de viktigaste egenskaperna hos medborgarförsamlingar: slumpmässigt urval, välgrundade överläggningar och gemensamt utformade rekommendationer. ”Under rätt förutsättningar är vanliga människor mer än kapabla att ta itu med komplexa frågor”, sade hon. ”Det handlar inte bara om representation, utan om genomtänkt deltagande.” Curato lyfte också fram den pågående debatten om rättvisan i slumpmässigt urval kontra representativ mångfald och jämlikhet, särskilt för utsatta grupper, ett ämne som berörs i policydokumentet.

Caroline Vernaillen, ansvarig för globalt påverkansarbete vid Democracy International, tog upp de praktiska utmaningarna med att globalisera en sådan modell, vilka lyfts fram i rapporten. ”Vi har inget globalt befolkningsregister. Språk, teknik och ojämlikhet när det gäller visum gör det svårare att delta”, sade hon. ”Men mänsklighetens mångfald är inte ett hinder – den är en styrka”, påpekade hon. Vernaillen pekade på framgångsrika pilotprojekt som den civilsamhällesledda globala medborgarförsamlingen om klimatet 2021 och EU:s konferens om Europas framtid som bevis på att konceptet fungerar.

Integrering av GCA:er i FN-systemet

Andreas Bummel, direktor för Democracy Without Borders, presenterade policyrapportens viktigaste rekommendation: att FN:s generalförsamling inrättar en permanent ram för GCA:er i enlighet med artikel 22 i FN-stadgan. “Varje FN-organ skulle då på ett flexibelt sätt kunna sammankalla sin egen globala medborgarförsamling. Ramverket skulle samordnas av ett gemensamt sekretariat som skulle bistå vid genomförandet, säkerställa en hög standard och skapa synergier”, förklarade han. ”Även om församlingarna skulle ha en rådgivande funktion, skulle deras synpunkter behöva tas på allvar, till exempel genom obligatoriska svar på deras rekommendationer.” Bummel betonade att GCA:er bör komplettera andra demokratiska globala reformer, såsom en parlamentarisk församling inom FN och ett världsmedborgarinitiativ.

Reflektioner och varningar

Efter inläggen från dokumentets fyra medförfattare anslöt sig flera forskare och praktiker till panelen för att reflektera över policydokumentet.

Farsan Ghassim från Oxfords universitet varnade för att urvattna kärnprincipen om slumpmässigt urval: ”Varje avvikelse från slumpmässigheten urholkar legitimiteten”, sade han. ”Om vi överrepresenterar vissa grupper, vem ska då bestämma vilka? Det öppnar dörren för elitkontroll”, sade han. Han varnade för att sådana urval oavsiktligt kan återupprätta just de maktobalanser som GCA:er syftar till att korrigera.

Mathias Koenig-Archibugi från London School of Economics berömde rapporten som ett dokument som bör uppmärksammas brett, men manade till försiktighet i utformningen: ”Om detta ses som ännu ett elitprojekt kan det alienera just de medborgare som man vill engagera”, sade han. ”Vi måste skilja mellan form och innehåll och se till att församlingarna speglar pluralismen.” Han uppmanade förespråkarna för medborgarförsamlingar att visa återhållsamhet när det gäller att främja specifika konkreta resultat och betonade vikten av att ta hänsyn till olika politiska perspektiv.

Ett argument för institutionalisering

Doina Stratu från Polytekniska universitetet i Valencia betonade att GCA:er måste institutionaliseras inom offentliga system för att få legitimitet och genomslagskraft. ”Medborgarförsamlingar är inte längre ett experiment – de är en strukturell justering av ett trasigt system”, tillade hon. ”FN:s artikel 22 ger oss en rättslig väg att förverkliga detta”, betonade hon med hänvisning till en av rapportens slutsatser.

Antoine Vergne från Missions Publiques, en erfaren praktiker som för närvarande arbetar med globala medborgaröverläggningar om AI, utfärdade en varning: ”Låt oss inte fastna i en enda modell. Demokrati på global nivå måste vara fraktal, flexibel och mångstämmig”, sade han. ”Att standardisera för tidigt kan bli dess undergång”, varnade han. Vergne berömde också EU:s ökande användning av medborgarpaneler som ett bevis på skalbar framgång.

Medborgarnas bidrag till klimatförhandlingarna

David Levai från Iswe Foundation intog en pragmatisk hållning och hänvisade till bristen på politisk vilja på FN-nivå, särskilt i samband med det senaste framtidstoppmötet i september 2024. ”Framtidstoppmötet visade ingen politisk vilja”, konstaterade han. ”Vi måste visa värdet genom handling, inte teori. Därför är den kommande globala medborgarförsamlingen inför nästa omgång av klimatförhandlingarna COP30 i Brasilien så viktig”, sade han. Levai beskrev initiativet, som leds av hans organisation, som en möjlighet att integrera medborgarnas överläggningar direkt i klimatförhandlingarna, vilket potentiellt skulle kunna skapa en modell som kan replikeras.

Slutsatser

Från mindre städer i Brasilien till FN:s korridorer växer stödet för medborgarnas delaktighet i den globala styrningen. Även om utmaningar kvarstår – framför allt institutionell tröghet och politisk motvilja – hävdar förespråkarna att GCA:er kan överbrygga legitimitetsklyftan mellan styrande och styrda på global nivå.

I sin avslutande reflektion underströk moderatorn Nudhara Yusuf från Coalition for the UN We Need det brådskande behovet och ambitionen bakom förslaget. ”Det handlar inte bara om att få en plats vid bordet – det handlar om att skapa fler bord”, sade hon. ”Ja, hindren är verkliga. Men det är krisen också. Och världsmedborgarna är redo.” Yusuf betonade att GCA:er erbjuder en ny demokratisk infrastruktur för en gemensam global framtid. Hon uppmuntrade både deltagare och regeringar att ”möta detta ögonblick med mod, inte med rädsla”.

Det 40-sidiga policydokumentet finns nu tillgängligt på webbplatserna Democracy International och Democracy Without Borders.