Framtidspakten (The Pact for the Future), som antogs vid FN:s framtidstoppmöte den 22-23 september i New York, är ett betydelsefullt ramverk som är utformat för att hantera globala utmaningar utifrån en långsiktig vision som sträcker sig bortom 2030. Den innehåller två bilagor: Global Digital Compact och Declaration for Future Generations, som fokuserar på digital styrning och framtida generationers rättigheter.
Paktens fem övergripande fokusområden är: hållbar utveckling, internationell fred och säkerhet, vetenskap och teknik, ungdomar och framtida generationer samt en omvandling av den globala styrningen. Detta omfattande ramverk är av största vikt eftersom det innehåller förslag på reformer av globala institutioner som FN, i syfte att ta itu med frågor som klimatförändringar samt fred och säkerhet i en tid av ökande geopolitiska spänningar.
Kritiska luckor ur ett demokratiskt perspektiv
En av de viktigaste globala utmaningarna, som emellertid saknas i pakten, är demokratins tillbakagång, en angelägen fråga som har betydande konsekvenser för de andra områden som pakten försöker ta itu med. International IDEA:s rapport ”Global State of Democracy Report 2024: Strengthening the Legitimacy of Elections in a Time of Radical Uncertainty” belyser hur demokratisk tillbakagång och ökande auktoritarism undergräver politiska rättigheter och medborgerligt utrymme, vilket är grundläggande för att uppnå paktens mål om fred, säkerhet och hållbar utveckling.
Om man ser på pakten ur ett demokratiskt perspektiv utmärker sig vissa viktiga iakttagelser, däribland kritiska luckor:
Globala hot mot demokratin
Pakten misslyckas med att uttryckligen ta upp den ökande graden av auktoritärt styre och den globala nedgången i demokrati, vilka båda bidrar till global instabilitet. Medan pakten diskuterar behovet av att demokratisera globala styrsystem, inklusive FN:s säkerhetsråd, uppmärksammar den inte den avgörande betydelsen av demokratiskt styre på nationell nivå (de fyra omnämnanden av demokrati som görs i pakten avser enbart multilateralt styre).
Demokratiska institutioner
Även om pakten lyfter fram institutioner som parlament och organisationer i det civila samhället, misslyckas den med att uttryckligen nämna de demokratiska institutionernas roll när det gäller att säkerställa politisk stabilitet, fred och ansvarsskyldighet, och förbiser även valorganens avgörande roll. Dessa institutioner är avgörande för konfliktförebyggande och hållbar utveckling, och pakten borde innehålla starkare åtaganden för att skydda dem.
Civilsamhället
Även om pakten betonar behovet av starkare partnerskap med civilsamhället och behovet av att skydda människorättsorganisationer från repressalier, är den bristfällig när det gäller att uppmärksamma det ökande förtryck som civilsamhället utsätts för i många delar av världen. Och genom att använda formuleringen ”i enlighet med nationell lagstiftning” beaktas inte hur nationell lagstiftning i allt högre grad används för att begränsa det medborgerliga utrymmet.
Mediefrihet
I pakten betonas behovet av att skydda journalister, men endast inom ramen för konfliktzoner. Den tar inte i tillräcklig utsträckning upp de mer generella globala hoten mot mediefrihet eller yttrandefrihet och den avgörande inverkan detta har på möjligheterna att uppnå paktens mål – fria medier spelar en avgörande roll för att säkerställa oberoende granskning av den politik som krävs för att genomföra pakten. Man förbiser också den skadliga inverkan som desinformation (som kan förstärkas av artificiell intelligens) har på de demokratiska processerna. Behovet av att skydda journalister sträcker sig bortom konfliktmiljöer, och pakten borde slå fast att desinformation försvagar den demokratiska strukturen i samhällen och valprocesser, och att bekämpningen av den bör balanseras omsorgsfullt mot rätten till yttrandefrihet.
Inkluderande styrning
I pakten framhålls vikten av att kvinnor och ungdomar deltar, men den lyckas inte göra en vidare koppling till behovet av ett inkluderande politiskt deltagande och ett erkännande av vikten av ett inkluderande styre för att förebygga konflikter och främja hållbar fred.
Valintegritet
Betydelsen av fria och rättvisa val saknas i pakten. Valorgan är nyckeln till att säkerställa fredliga maktskiften, och pakten borde uppmana till internationellt stöd för att stärka valprocessernas integritet och skydda oberoende valorgan.
Oberoende rättsväsende
Även om pakten betonar rättvisa och rättsstatsprincipen tar den inte på ett adekvat sätt upp de ökande hoten mot rättsväsendets oberoende runt om i världen. Att skydda domstolar från politisk kontroll är avgörande för att upprätthålla fred och säkerhet, och pakten borde lyfta fram vikten av ett oberoende rättsväsende som en grundpelare för demokratisk samhällsstyrning.
Paktens två bilagor
Global Digital Compact (GDC) (bilaga 1) syftar till att fastställa gemensamma internationella principer för användningen av framväxande digital teknik och tar upp frågor som digital uppkoppling, dataskydd, digitala rättigheter och rättvis tillgång till teknik globalt. Även om den slutliga GDC uppmärksammar mänskliga rättigheter och behovet av säkra digitala utrymmen, kvarstår viktiga luckor. Den brister i att tillhandahålla robusta skydd för valintegritet och skydd mot digitalt förtryck. Avsaknaden av ett starkt, rättsligt bindande språk för bevakning av mänskliga rättigheter begränsar också dess förmåga att effektivt ta itu med kränkningar av mänskliga rättigheter i den digitala sfären. I den slutliga GDC framhålls visserligen att digitalt samarbete kräver samverkan mellan flera intressenter, men det är fortfarande oklart hur denna samverkan ska genomföras, bland annat när det gäller styrning av AI.
Deklarationen för framtida generationer (Declaration for Future Generations, bilaga 2) värnar om mänskliga rättigheter och inkludering och lyfter fram vikten av politiska rättigheter. Den betonar dock inte uttryckligen vikten av inkluderande politiskt deltagande för grupper som kvinnor, ungdomar, personer med funktionsnedsättning och andra marginaliserade grupper i demokratiska processer.
En förlorad möjlighet
Framtidspakten har potential att omforma den globala styrningen och ta itu med angelägna globala utmaningar, men den misslyckas med att betona stödet för demokratiska institutioner, inkluderande styrning och medborgerliga friheter. Utan att ta itu med den ökande förekomsten av auktoritära styrelseskick och urholkningen av demokratiska system kan pakten visa sig otillräcklig när det gäller att uppnå hållbar fred, säkerhet och utveckling. För att bygga en mer rättvis och stabil värld för kommande generationer borde demokratins framtid ha prioriterats.
Denna artikel publicerades ursprungligen av International IDEA. Den återpubliceras här med tillstånd av författaren i svensk översättning. Upphovsrätten kvarstår hos författaren och/eller den ursprungliga utgivaren.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.