29-31 augusti 2024 arrangerades den 4:e upplagan av Frihamnsdagarna på Hisingen i Göteborg. Enligt arrangörerna syftar Frihamnsdagarna till att “föra människor och organisationer samman i samtal om aktuella samhällsfrågor” och man ser sig som en demokratifestival som är del av en “global demokratirörelse“.
Arrangemanget bekostas av stöttande och medverkande företag och organisationer. Ideella föreningar och nätverk som saknar ekonomiska resurser kan ansöka om wildcard för att kunna medverka kostnadsfritt. Tack vare ett sådant wildcard kunde Demokrati utan gränser arrangera ett seminarium lördagen 31 augusti under rubriken “Kan en särskild FN-rapportör stärka demokratin i världen?” tillsammans med riksdagsledamöterna Ann-Sofie Alm (m) och Johan Büser (s). Föreningens ordförande Petter Ölmunger fungerade som samtalsmoderator.
Seminariet tog sin utgångspunkt i det allvarliga läge som demokratin i världen upplever, vilket rapporterats om av bland andra Göteborgsbaserade forsknings- och demokratimätningsinstitutet V-Dem. Ann-Sofie Alm, som är ledamot av riksdagens utrikesutskott och av Nordiska rådets svenska delegation, påminde om hur liten andel av världens befolkning som lever i frihet och i fullvärdiga demokratier och förklarade att det demokratifrämjande arbetet är något som upptar en stor del av de politiska diskussionerna. Hon betonade också vikten av att medborgare och föreningar engagerar sig tydligt för demokratin.
Johan Büser, som är vice ordförande för riksdagens OSSE-delegation och kassör i OSSE:s parlamentariska församling, betonade demokratins mångsidighet av ekonomiska, sociala och politiska dimensioner och underströk det ömsesidiga sambandet mellan demokrati och mänskliga rättigheter. Han berättade också om OSSE:s arbete med valobservationer och förklarade vikten av att stödja demokratirörelser i länder där demokratiska institutioner är svaga och där civilsamhället är hårt pressat, såsom i Georgien där parlamentsval ska hållas i oktober i år.
En särskild FN-rapportör för demokrati
Samtalet övergick därefter till att särskilt belysa förslaget om att inrätta en särskild FN-rapportör för demokrati. Demokrati utan gränsers ordförande, Petter Ölmunger, gav en bakgrund till idén och påminde om att det finns en långvarig relation mellan FN och demokratiska principer, inte minst genom 1948 års allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Samtidigt kan man peka på flera demokratiska svagheter i världsorganisationen: bristen på demokrati i ett stort antal medlemsstater, den framskjutna position som autokratiska stater ofta har i viktiga FN-organ och att själva ordet “demokrati” inte sällan tycks undvikas i FN-dokument.
Därför har Democracy Without Borders, med stöd av ett stort antal parlamentariker, civilsamhällesorganisationer och institut runtom i världen, bland annat i Sverige av V-Dem, Palmecentret och SILC, tagit initiativ till inrättandet av en särskild FN-rapportör “i syfte att tydliggöra och stärka FN:s ställningstagande och engagemang för demokrati”, förklarade Petter Ölmunger. Han tillade att ett sådant mandat kan inrättas genom FN:s råd för mänskliga rättigheter inom ramen för de särskilda förfaranden där andra redan befintliga rapportörer verkar, såsom rapportören för mötes- och föreningsfrihet.
Petter förklarade vidare att en FN-rapportör för demokrati kan fungera som “en ombudsman och expert” som tillhandahåller en “institutionell och strukturell analys av tillståndet för demokratiska rättigheter” i syfte såväl att ge rekommendationer till förbättringar som att identifiera och sprida goda exempel. Mandatet skulle kunna utgå från en demokratidefinition som bygger på tidigare nämnda FN-konventioner “och utgå från ett rättighetsbaserat synsätt”. Till stöd för rapportören skulle en rådgivande nämnd kunna utses, bestående av experter från civilsamhället, den akademiska världen och andra aktörer inom det demokratifrämjande och demokratiövervakande området.
En särskild FN-rapportör för demokrati är ett briljant förslag. Om det inrättas på rätt sätt och med tillräckliga resurser kan mandatet spela en viktig roll för att stärka demokratin i världen.
På en fråga till de båda riksdagsledamöterna om hur de ser på idén svarade Ann-Sofie Alm att hon tycker att det är ett “briljant förslag” som förs fram i precis rätt tid. “Om en särskild FN-rapportör för demokrati inrättas på rätt sätt och med tillräckliga resurser kan mandatet spela en viktig roll för att stärka demokratin i världen”, tillade hon. Johan Büser sa att detta är “ett mycket intressant och relevant förslag, särskilt när det gäller att stärka den politiska dimensionen av demokratin och dess bärande institutioner.” Han tillade också att “de rapporter som sammanställs genom OSSE:s valobservationer bör utgöra en viktig del av det material som mandatet av en särskild FN-rapportör för demokrati bygger sina analyser på”.
En särskild FN-rapportör för demokrati är ett mycket intressant och relevant förslag, särskilt när det gäller att stärka den politiska dimensionen av demokratin och dess bärande institutioner. De rapporter som sammanställs genom OSSE:s valobservationer bör utgöra en viktig del av det material som mandatet bygger sina analyser på.
I en avslutande del av seminariet med publikfrågor lyftes bland annat Taiwans utsatta situation. Ann-Sofie Alm underströk vikten av samarbete mellan demokratier och av att uttrycka stöd för Taiwan i egenskap av en demokrati som lever under press av en autokratisk stormakt. Hon förklarade vidare att det ofta kan vara svåra avvägningar för regeringar att göra då det kan finnas viktiga ekonomiska och strategiska intressen som står på spel. Petter Ölmunger kommenterade att en särskild FN-rapportör för demokrati förmodligen skulle kunna stå i en starkare och mer oberoende position för att uttala demokratiska brister också i mäktiga stater.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.