FN:s kommitté för icke-statliga organisationer (NGO-kommittén) antog den 23 juli 2024 en resolution i New York som syftar till att förbättra sina förfaranden när det gäller att ge grupper i det civila samhället konsultativ status i FN.
Kommittén är ett mindre känt men viktigt organ som verkar inom FN-systemet. 19 medlemsstater sitter i kommittén, var och en på fyra år, och ansvarar för att utvärdera och besluta om icke-statliga organisationers ansökningar om konsultativ status. Om statusen beviljas underlättar det tillgången till och deltagandet i olika FN-organ och processer.
NGO-kommitténs arbete är känt för politiskt spel, vilket har lett till förseningar och avslag som har frustrerat många civilsamhällesorganisationer. Som tidigare noterats av experter vid International Service for Human Rights (ISHR) är kommittén ”ökänd för långa förseningar i att bevilja godkännanden, och flera FN-medlemsstater i kommittén har anklagats för att tysta NGO:er som de är oense med. Detta inkluderar grupper som kan vara kritiska till ett lands efterlevnad av de mänskliga rättigheterna”.
Kommitténs arbete är känt för politiskt spel
De reformer som nyligen initierades av Costa Rica och Storbritannien syftade till att ta itu med några av dessa långvariga utmaningar. Även om dessa reformer innebär framsteg kvarstår farhågorna om kommitténs effektivitet och dess övergripande svårigheter att fullgöra sitt mandat. Resultaten belyser återigen den alltför välbekanta ”dragkampen” mellan ambition och verklighet i en kommitté som förlamas av politik.
Vid den senaste sessionen behandlades 476 ansökningar om konsultativ status, men enligt ISHR godkändes endast 103 av dessa. Nedgången i antalet ackrediteringar och uppskjutandet av hundratals ansökningar från en session till nästa fortsätter att utgöra ett kritiskt problem, särskilt mot bakgrund av det krympande medborgerliga utrymmet i FN och i många medlemsstater.
Bland annat kommer sökande i framtiden att kunna svara på frågor som ställs av kommittéledamöter under pågående session, vilket innebär att en annars oundviklig fördröjning till nästa session inte längre behövs för att svaren ska kunna beaktas.
Procedurförändringar avsedda att minska förseningar
Dessutom kommer det i framtiden hållas årliga samråd med de organisationer som har konsultativ status och kommittén beslutade att se över sina arbetsmetoder ytterligare, bland annat ansökningsformulären. Införandet av årliga samråd är ett efterlängtat steg som ligger i linje med organets ursprungliga mandat som har legat och samlat damm i nästan tre decennier. Det är ett nödvändigt steg, men det görs med en mycket liten budget, vilket väcker frågor om kommitténs ambition att göra dessa samråd verkligt meningsfulla.
Icke desto mindre innehöll den senaste resolutionen en begäran till FN:s generalsekreterare om att öka stödet till sekretariatets avdelning för icke-statliga organisationer och att ta hänsyn till detta i sitt nästa budgetförslag. Även detta är ett välkommet steg, men den överraskande uppkomsten av en ny PBI (Program Budget Implication, eller ”budgethuvudvärk” på FN-språk), som infördes i elfte timmen, kan också ses som ett klassiskt fall av diplomatisk och procedurmässig manövrering.
Att inte tillåta deltagande online är ett bakslag
Lika oroväckande är att man på indiskt initiativ avskaffat bestämmelser som syftar till att underlätta onlinedeltagande för organisationer med konsultativ status i kommitténs interaktiva segment . Hybridmetoder skulle ha utgjort en välbehövlig lösning för grupper som inte kan närvara på plats. Detta bakslag är en påminnelse om det ihållande motståndet mot att integrera icke-statliga organisationer i FN:s arbete och mellanstatliga processer, ofta till följd av praktiska och ekonomiska invändningar i sista minuten som verkar dyka upp när inkludering blir obekvämt. Detta beslut känns som en reträtt från de framsteg som gjorts, som om kommittén beslutat att de tekniska och ekonomiska hindren för deltagande är för höga för att övervinnas. Det är en förlorad möjlighet, särskilt för icke-statliga organisationer från den globala majoriteten.
Om vi blickar framåt finns det hopp knutet till den informella arbetsgrupp som har till uppgift att utforska ytterligare förbättringar av kommitténs arbetsmetoder. Denna grupps framgång kommer att vara avhängigt dess förmåga att arbeta i samförstånd och överbrygga byråkratin, och på dess genuina ambition att rapportera om rekommendationer som går att genomföra. Det återstår att se om denna grupp kan leva upp till detta eller om den bara blir ännu en diskussionsklubb.
Vad som står klart är att med varje försening, uppskjutande och nekad ackreditering, liksom resursbelastningen på NGO-avdelningen, kommer kommitténs mandat att fortsätta att vara otillräckligt. Ett meningsfullt engagemang, deltagande och bidrag från organisationer i det civila samhället bidrar till att informera och stärka mellanstatliga processer i hela FN-systemet. Civilsamhället måste fortsätta att noga bevaka, granska och hålla kommittén ansvarig och se till att den övervinner den politiska och byråkratiska tröghet som länge har kvävt meningsfulla reformer. FN-systemets framtid, civilsamhällets roll och förtroendet för multilateralismen hänger på detta.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.