International Institute for Democracy and Electoral Assistance (International IDEA) släppte den 2 november 2023 sin årliga rapport Global State of Democracy. Det mellanstatliga institutet med säte i Stockholm beskriver det nuvarande globala tillståndet för demokratin som “komplext, rörligt och olikartat”. Enligt deras bedömning fortsatte demokratin att minska i alla regioner i världen under 2022.
Med 85 länder uppvisade nästan hälften av de 173 stater som ingick i studien en nedgång i minst en nyckelindikator för demokratisk utveckling under de senaste fem åren, enligt institutet. Det noteras vidare att 2022 var det sjätte året i rad som länder med nettonedgångar var fler än de med nettoframgångar, den längsta raden av nedgångar sedan 1975 då International IDEA:s statistik tog sin början.
Representation, rättigheter, rättsstatsprincipen och deltagande
I den nya studien ger International IDEA inte längre regimklassificeringar på en övergripande nivå som de tidigare gjort. Istället rankas nu den demokratiska styrkan i enskilda länder inom fyra separata resultatkategorier: representation, rättigheter, rättsstatsprincipen och deltagande. Data som finns tillgängliga online visar resultaten för enskilda länder, regioner eller världen som helhet med hjälp av ett index för vart och ett av dessa områden, där ett värde på minst 0,7 innebär hög prestanda, 0,4 till 0,69 medelprestanda och 0,39 eller lägre låg prestanda.
Varje kategori uppvisade nedgångar på bred front i alla regioner, med undantag för deltagande, som visade mer positiva resultat.
Representation som ett mått på demokrati uppvisade särskilt dåliga resultat över hela världen. International IDEA definierar representation som ett “samlat mått på trovärdigheten i valprocesser, effektiviteten i lagstiftande församlingar och kvaliteten i den lokala demokratiska representationen”. I Afrika kan de låga representationsnivåerna förklaras av den pågående vågen av statskupper i länder som Burkina Faso och Niger, samt inbördeskrig i länder som Etiopien och Sudan.
Kategorin rättigheter upplevde inte lika stora nedgångar som representationen utan låg snarare stilla på en låg nivå över hela världen. I många länder minskade dock de medborgerliga friheterna, t.ex. yttrandefriheten. Detta är särskilt tydligt i Asien och Stillahavsområdet, där länder som Australien, Kirgizistan och Filippinerna upplever försämringar av pressfriheten.
Rättsstatsprincipen uppvisade en blandad bild globalt, med både minskningar och ökningar i de olika faktorerna och i alla regioner. Europa uppvisade stora skillnader mellan olika länder. Medan Centraleuropa fick näst högst poäng när det gäller rättsstatsprincipen, visade många typiskt “starka” europeiska demokratier, inklusive Luxemburg, Nederländerna, Portugal och Storbritannien, försämrade resultat. I dessa länder bedömdes förutsägbar tillämpning som ett mått på rättsstatsprincipen ofta vara på tillbakagång.
Trots detta är nyheterna inte enbart dåliga. I rapporten konstateras att deltagandet har ökat. Detta följer av många exempel på medborgardeltagande över hela världen, från den thailändska oppositionens mobilisering och efterföljande valseger, till de motståndskommittéer som inrättats i Sudan. I synnerhet Afrika har visat prov på styrka när det gäller deltagande, med nio afrikanska länder bland de 50 främsta när det gäller graden av deltagande. Globalt sett gjorde Zambia, Kenya och Colombia de största framstegen i deltagande mellan 2021 och 2022.
Motviktsinstitutioner
Ett centralt tema i rapporten är den växande betydelsen av så kallade “motviktsinstitutioner” (“countervailing institutions”) för att stärka demokratin. Motviktsinstitutioner är, enligt International IDEA, institutioner som hjälper till att hålla regeringen i schack och balansera dess makt. Detta inkluderar statliga institutioner som de som är en del av den lagstiftande och rättsliga makten, samt aktörer utanför regeringen, såsom civilsamhällesorganisationer, folkrörelser eller oberoende medier.
Motviktsinstitutionerna ser olika ut i olika regioner. I Nord- och Sydamerika har konstitutionella ramverk fungerat som viktiga motviktsinstitutioner, medan antikorruptionskommissioner och civilt engagemang i Asien och Stillahavsområdet har spelat en viktig roll för att skydda medborgarnas demokratiska rättigheter.
Ett genomgående mönster är de överstatliga institutionernas framträdande roll, såsom Afrikanska unionen i Afrika, det interamerikanska systemet för mänskliga rättigheter i Nord- och Sydamerika och Europeiska unionen (EU) i Europa. EU har fungerat som en motviktsinstitution genom att hålla sina egna medlemsstater ansvariga för överträdelser av demokratiska principer. Till exempel har EU fryst miljarder euro i finansiering till Ungern och Polen, som påföljd för deras kränkningar av rättigheter och rättsstatsprincipen. Tyvärr har dock dessa åtgärder från EU:s sida hittills inte lett till några betydande förändringar.
Att blicka framåt
För att stärka demokratierna understryker rapporten behovet av att inse hur demokratin kan vara på väg att förändras. Traditionella kontrollmekanismer inom staten är inte längre nödvändigtvis det främsta sättet att balansera makten enligt denna bedömning. I rapporten står det till exempel att lagstiftande församlingar i många fall “har visat sig oförmögna att kontrollera den verkställande makten genom att utöva tillsyn”. Istället har ytterligare motviktsinstitutioner som domstolar eller institutioner inom den “fjärde grenen” kommit att spela en avgörande roll. Dessa instanser kan sakna det stöd eller skydd som krävs för att fungera effektivt och bidra till att stärka demokratin. “Att bibehålla och öka dessa institutioners oberoende är av avgörande betydelse framöver, särskilt med tanke på att staten tar över i allt större utsträckning runt om i världen”, är en av rapportens viktiga slutsatser.