Inför FN:s konferens om miljön, Stockholm+50, i juni 2022 har ett 40-tal organisationer inom civilsamhället publicerat ett gemensamt uttalande som uppmanar till ett ”paradigmskifte” för att säkerställa en effektiv planetär styrning.
Enligt deklarationen behöver globala allmänningar som ett stabilt globalt klimat ”vara i centrum för en regenerativ ekonomi och utgöra grunden för global styrning och nya institutionella lösningar”. Dokumentet säger att ett ”välfungerande ekosystem” som skapar ett ”säkert operativt utrymme” för människan “inom alla vitala och ömsesidigt beroende planetära gränser”, måste erkännas ”som en grundläggande global allmänning i behov av akut förvaltarskap.”
Mer specifikt uppmanar uttalandet FN, dess organ och alla medlemsstater att agera utifrån fyra spår: (1) Implementera rätten till en hälsosam miljö, (2) erkänna, återställa och skydda de globala allmänningarna, (3) upprätta en regenerativ ekonomi och (4) prioritera styrning och institutionella lösningar.
Global ekologisk styrning måste vara inkluderande, representativ och ansvarig
Ur perspektivet att säkerställa demokratisk legitimitet och ansvarsskyldighet är den fjärde punkten av särskilt intresse. Den säger att ”ett permanent system för effektiv global styrning” måste vara ”inkluderande, representativt och ansvarigt inför globala medborgare.” Enligt Democracy Without Borders, en av de organisationer som ställt sig bakom dokumentet, skulle inrättandet av en parlamentarisk församling inom FN och ett världsmedborgarinitiativ inom FN utgöra steg i denna riktning.
Ett specifikt förslag som nämns under den fjärde punkten är att omvandla det numera inaktiva FN:s förvaltarskapsråd till ”ett multilateralt utrymme för styrning av allmänningar.” Det preciseras emellertid inte på vilket sätt eller i vilken utsträckning detta särskilda förslag skulle åstadkomma en inkluderande, representativ och ansvarig global ram för miljöstyrning och miljölagstiftning.
Den ursprungliga Stockholmsdeklarationen antogs 1972 vid FN:s konferens om den mänskliga miljön och markerade starten för internationell miljörätt. En av dess revolutionära landvinningar var regeln om att inte orska skada (“no-harm”), som nu är allmänt erkänd som en princip i internationell sedvanerätt, enligt vilken en stat är skyldig att förhindra att miljöskador drabbar andra stater.
FN-konferensen i juni, som arrangeras av Sverige och Kenya, kommer att inkludera ett högnivåmöte för att högtidlighålla 50-årsjubileet under temat ”en sund planet för allas välstånd – vårt ansvar, vår möjlighet” samt för att ”fira 50 år av globala miljöåtgärder.”
Men utifrån civilsamhällets uttalande kan det ifrågasättas om det finns så mycket att fira. ”Det är bara alltför uppenbart att internationell miljörätt har misslyckats”, står det i bakgrundsinformationen. Regeln om att inte orsaka skada, förklaras det också, inkluderar inte de globala allmänningarna eller ekosystemet som en helhet. Enligt en av initiativtagarna till deklarationen har den således räddat en del ”träd”, medan ”skogen” håller på att försvinna.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.