Hundra länder anslöt sig till Bidens demokratitoppmöte i december 2021 för att visa sitt engagemang för demokratin och utveckla strategier för att försvara den under en tid av ökande autokratiska hot. Även om evenemanget till stor del var ambitiöst och sparsamt med detaljer, lanserades ett ”år av handling” för att utveckla konkreta åtaganden och påbörja reformer.
Så här långt har det lett till få synliga åtgärder. Endast sex av de 98 länderna har offentliggjort sina skriftliga åtaganden före den angivna tidsfristen i början av januari. Om inte fler länder följer efter riskerar toppmötet att bli en uppfyllelse av kritikernas anklagelser om att vara ett ihåligt initiativ med stora ord och lite handling. Det innebär ett missat tillfälle.
Länder måste utforma ambitiösa reformagendor för att stärka demokratin hemma och utomlands
Medan toppmötets momentum avtar är autokrater engagerade i sitt eget år av handling. Ryssland är på väg att invadera Ukraina. Kina håller fortsatt i taktpinnen för Hongkong och Taiwan och använder PR-glansen från OS för att täcka över folkmordet på uigurer i Xinjiang. Dessa aggressioner är tydliga svar på upplevda demokratiska hot. Autokrater bildar allianser, delar taktik och teknik för att undertrycka civilsamhälle, media och oppositionsröster, samtidigt som de fyller våra informationskanaler med gift för att så kaos och misstro, och lägger nya verktyg till deras traditionella arsenal av makt och våld.
De vet att både äldre och nyare demokratier står inför ökande motgångar över hela världen, vilket rapporterats av International IDEA:s Global State of Democracy Report. Mediefriheten är i fritt fall; desinformation urholkar vår verklighetsuppfattning; tilltron till val saknas; och korruption hindrar styrning. Sedan toppmötet har Burkina Faso, en av många ömtåliga men lovande nya demokratier, drabbats av en militärkupp, den senaste i raden av sådana i Västafrika. Sudan och Myanmar har sjunkit djupare i våld efter att militären kopplat ett hårdare grepp om makten.
Dessa demokratiska hot och nedgångar undergräver inte bara frihet och säkerhet på hemmaplan utan också den globala styrning och de allianser vi behöver för att säkerställa kollektiv säkerhet, fortsätta att bekämpa pandemin, ta itu med klimatförändringarna och leverera en mer rättvis utveckling.
Vi anser att toppmötet kan spela en viktig roll om det momentum som det skapat tas till vara och omvandlas till ambitiösa reformagendor både hemma och utomlands. Vi uppmanar toppmötesländerna att sätta igång med det arbetet.
För det första bör alla 98 länder skriftligen lägga fram innovativa, utmanande åtaganden skapade i samarbete med civilsamhälle, parlament, politiska partier, den privata sektorn och andra demokratiska intressenter. Skriftliga åtaganden behövs för att starta en dialog i syfte att kritisera och förfina målen men också för att möjliggöra insyn och ställa regeringar till svars. De kommer bidra till att förvandla toppmötet från en talkshow till en gemensam handlingsplan. Även om detta kan tyckas meningslöst i ett sammanhang av växande militära hot, anser vi att det är ett viktigt första steg för att bygga en starkare demokratisk värld som ett bålverk mot auktoritärism hemma och utomlands. Det ger också en möjlighet att bygga fler allianser inom den demokratiska världen.
För det andra är inget land immunt mot demokratisk erosion, och både gamla och nya demokratier behöver prioritera reformer. De mest ambitiösa muntliga uttalandena vid toppmötet gjordes inte nödvändigtvis av de starkaste eller äldsta demokratierna. Costa Rica, Dominica, Dominikanska republiken, Kosovo och Demokratiska republiken Kongo beskrev till synes ambitiösa reformplaner, medan högpresterande demokratier som Danmark och Island bjöd på få detaljer.
För det tredje kräver det globala demokratilandskapet ett nytt tillvägagångssätt, där samarbete och ömsesidigt lärande måste ersätta tekniskt envägsstöd. Den demokratiska världen är fundamentalt annorlunda idag. Den stora majoriteten, 81 procent, av länderna vid toppmötet blev demokratier efter 1975. Dessutom har mer än en tredjedel av de äldre demokratierna drabbats av demokratisk nedgång under de senaste 10 åren, intrasslade i samma sorts utmaningar – desinformation, utländsk illvillig inblandning, urholkning av förtroendet för val — som de nyare demokratierna.
Detta nya landskap exemplifieras genom världens minsta demokrati, Mikronesien, som i sina muntliga uttalanden från toppmötet uppmanade en av världens största demokratier, USA, att skydda sin demokrati genom att anta Freedom to Vote Act, med syfte att värna integriteten i valen i USA. Lagförslaget lyckades inte få stöd i den amerikanska senaten förra månaden.
Naturligtvis räcker det inte med ett år. Toppmötet för demokrati är inte en eller två händelser, utan en process. Syftet bör vara att inskärpa praxis hos länder som regelbundet inventerar framsteg, delar med sig av lärdomar, hålls till svars och förfinar sina mål. Det finns ingen tid att förlora.
Denna artikel publicerades ursprungligen av Alliance for Securing Democracy, och återpubliceras här med vänlig tillåtelse. Upphovsrätt förblir hos författarna och/eller den originalutgivaren.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.