Den 2 april 1917 stod USA:s dåvarande president, Woodrow Wilson, inför en extrainkallad kongress för att be om godkännande och nödvändiga resurser för en amerikansk krigsförklaring mot det tyska kejsardömet och ett inträde i 1:a världskriget. I sitt historiska tal argumenterade presidenten för att “de autokratiska regeringarnas” hot mot världsfreden och mot folkens frihet nu hade vuxit sig så stort att “neutralitet inte längre är möjligt eller önskvärt”. Det är inte det tyska folket som är vår fiende, underströk Wilson, utan den preussiska autokratin och krigsmakten. Därför behöver USA nu inträda till folkens försvar, tvinga det tyska imperiet till att ta reson och få ett slut på kriget.
En varaktig fred, hävdade presidenten vidare, måste säkerställas genom ett “partnerskap mellan demokratiska nationer”. Det går inte att lita på att autokratiska regimer håller sig till överenskomna avtal. “Självstyrande nationer” går däremot att lita på eftersom de inte “fyller sina grannländer med spioner eller iscensätter intriger för att åstadkomma en kritisk hållning som ger dem en möjlighet att slå till och erövra.” Det är utifrån ett sådant resonemang som man bör förstå Wilsons mest kända och citerade ord från hans tal:
Världen måste göras säker för demokratin. Dess fred måste byggas på den politiska frihetens beprövade grundval.
Kongressen gav sitt medgivande. USA övergav, åtminstone tillfälligt, sin tidigare mer isolationistiska utrikespolitik och neutralitet, och kom därmed att spela en avgörande roll i 1:a världskrigets slutskede.
Wilsons 14 punkter: Idealism eller realism?
I samband med fredsförhandlingarna lade Wilson i ett nytt tal till kongressen fram sina berömda 14 punkter för en varaktig fred i Europa och världen. Detta tal förtjänar egentligen en mer djupgående analys, men i grova drag tycks Wilsons fokus här ha skiftat från det “partnerskap mellan demokratiska nationer” som han föreställde sig i det tidigare talet till det som han i punkt 14 kallar för “en allmän förening av nationer” utifrån principen om jämlik nationell suveränitet, det vill säga “politiskt oberoende och territoriell integritet för stora såväl som för små stater”. Detta mynnade så småningom ut i Nationernas Förbund (NF), föregångaren till Förenta Nationerna (FN). Starka isolationistiska krafter i kongressen såg dock till att presidenten inte fick tillräckligt stöd för dessa idéer, och USA stod till slut utanför världsgemenskapen. 1919 belönades Wilson dock med Nobels fredspris som plåster på såren.
I historieskrivningen beskrivs Wilson ofta som typexemplet för internationell idealist, det vill säga en person som på ett avgörande sätt vägleds och drivs av idéer och ideal, hur världen borde vara. Motsatsen är realisten som är mindre driven av höga ideal och mer intresserad av den krassa verkligheten, hur världen faktiskt är. Idealist kan säkert vara en passande beskrivning för Wilson. Men det är anmärkningsvärt hur väl hans idéer trots allt möter den realpolitiska utvecklingen under 1900-talet. Utan USA med i förbundet och med för svaga säkerhetspolitiska mekanismer kunde NF visserligen inte hindra utbrottet av ett nytt världskrig. Men det kan knappast Wilson belastas för. Tvärtom tycks det ha varit självklart för de allierade, med USA och Franklin D. Roosevelt i spetsen, att bygga vidare på NF när freden och den internationella ordningen efter 2:a världskriget skulle säkras. Det var USA:s återgång till isolationism under mellankrigstiden som hade visat sig vara en orealistisk idealism. Grundandet av FN 1945 var i högsta grad ett realpolitiskt projekt, om än realiserat utifrån högt ställda ideal. Vidare bäddade Wilsons tankar om den jämlika nationella suveräniteten för de gamla imperiernas fall och avkolonisering, och med tanke på det demokratiska styrelseskickets starka frammarsch under 1900-talet så måste man nog säga att världen i någon mening faktiskt gjordes säker för demokratin. Åtminstone i ganska stor utsträckning och under ganska lång tid.
Wilson tycks dock ha misstagit sig grundligt på en viktig punkt. Han verkar kraftigt ha underskattat hur lätt och snabbt det snäva nationella intressets drivkraft tar överhanden också i demokratiska stater. I ljuset av bland annat USA:s efterkrigshistoria kan knappast någon hävda att det endast är autokratiska stater som spionerar på andra länder, eller iscensätter intriger för den delen. Autokratiska stater gör detta i skymundan i högre grad, och utan att kunna ifrågasättas i lika stor utsträckning. Men även demokratiska stater drivs i regel mer av det nationella intresset än av demokratiska ideal. Att göra världen säker för den egna nationen tycks i regel komma i första hand, demokratin i andra.
Globala problem kräver globalt demokratiskt beslutsfattande
I takt med den ökande globaliseringen och i takt med växande globala utmaningar och hot ställs detta dilemma på sin spets. Lösningen ligger i att förena demokratiska ideal med realpolitiska förutsättningar. Globala problem måste lösas globalt. Det räcker inte med ett begränsat antal demokratier som ingår ett partnerskap, även om det i sig kan vara bra. Men för att klara vår tids ödesfrågor måste en global organisation i högre utsträckning kunna begränsa den nationella suveräniteten till förmån för globalt beslutsfattande. Endast genom att bygga på demokratiska principer kan ett sådant globalt beslutsfattande få den legitimitet som krävs för en effektiv hantering av globala problem.
Måste vi inte vänta med att utveckla demokratin på den globala nivån åtminstone tills världens nationer har demokratiserats? Nej, det vore ett stort misstag. Demokratisering är en ömsesidigt beroende process mellan mer och mindre övergripande samhällsnivåer… Den nationella demokratin behöver därför stöd av demokratin på global nivå och vice versa.
Behovet av en mer effektiv global styrning är akut, men samtidigt måste vi inse att en demokratisk världsordning i dagsläget för många tycks ganska avlägsen. Många stater är fortsatt långt ifrån demokratiska. För tillfället är snarare antidemokratiska och auktoritära krafter på frammarsch runt om i världen. Måste vi inte vänta med att utveckla demokratin på den globala nivån åtminstone tills världens nationer har demokratiserats? Nej, det vore ett stort misstag. Demokratisering är en ömsesidigt beroende process mellan mer och mindre övergripande samhällsnivåer. Den alltmer intensiva globaliseringen gör det allt svårare för nationella demokratier att hantera de politiska och ofta gränsöverskridande frågornas komplexitet. Detta i sin tur undergräver tilliten till den nationella demokratins kapacitet. Den nationella demokratin behöver därför stöd av demokratin på global nivå och vice versa.
Låt oss återigen titta på USA som exempel. Den amerikanska demokratin utvecklades genom ett växelvis och långsiktigt samspel mellan reformer på federal nivå å ena sidan och på deltstatsnivå å andra. En liknande utveckling har skett i i stort sett alla moderna demokratier. Ett liknande samspel behövs nu mellan nationell och global nivå. Men i dagsläget saknar FN institutioner som kan verka utifrån ett globalt demokratiskt perspektiv. Detta bör därför prioriteras.
UNPA som avgörande steg för global demokrati
Ett avgörande steg är att inrätta en parlamentarisk församling inom FN (UNPA). En UNPA skulle komplettera Generalförsamlingen, som representerar de nationella regeringarna utifrån den jämlika nationella suveränitetens ideal (en nation, en röst), med en insititution som representerar mänskligheten utifrån demokratiska ideal (en människa, en röst). En grupp progressiva demokratiska stater skulle kunna initiera ett partnerskap för att vid sidan av andra demokratifrämjande projekt driva på för att detta förslag kommer upp på FN:s agenda. Väl etablerad skulle en UNPA kunna bli den främsta partnern för demokratirörelser och för demokratisk utveckling på alla samhällsnivåer.
En värld säker för demokratin, det verkade Wilson för. Det har vi anledning att vara tacksamma för. Men nu räcker inte den ambitionen längre. Nu behöver världen göras säker också genom demokrati. Det må låta idealistiskt. Men det är också den krassa realpolitiska verkligheten.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.