Poeten och författaren Mats Söderlund har blivit medlem i Demokrati utan gränser. I ett samtal med föreningens ordförande berättade Mats om sin framtids-trilogi Ättlingarna, om kärleken till poesin och naturen och om hur FN behöver reformeras för att kunna hantera klimatkrisen.
Jag har stått framför glaciärerna och nästan bokstavligen sett dem smälta framför mina ögon.
Precis som Ättlingarnas huvudperson Jenny, och Jennys syskon David och Wilma, är Mats uppvuxen i Skellefteå.
– Jag hade postadress Boliden, så medvetenheten om den lokala och globala gruvindustrin gjorde tidigt intryck på mig. Men också naturen i Västerbotten skapade djupa känslomässiga band. Jag har alltid vistats mycket i skog och mark. Jag har paddlat i åarna. Jag har plockat bär och svamp. Jag har stått framför glaciärerna och nästan bokstavligen sett dem smälta framför mina ögon.
Mats engagemang för miljön har funnits med sedan barnsben och har sedan följt med utifrån hur frågorna har utvecklats i samhället.
– Mitt första engagemang handlade om rovfågeldöden. Miljögifter som DDT och höga halter av bly innebar ett akut hot mot bland annat örn och falk. Det var min första katastrofupplevelse. Jag tänkte att nu kommer alla fåglar dö! Andra frågor som följde var försurningen och skogsdöden. Tack och lov har det genom vetenskapens insikter, civilsamhällets engagemang, internationellt samarbete och, till sist, politiska beslut visat sig att dessa katastrofer faktiskt gått att hejda. Vi kan agera som ett jordklot, som en värld, när de här hoten uppstår.
För ca tio år sedan förstod Mats hur allvarlig och långt skriden den pågående klimatkrisen är, och kände då ett behov av att få skriva om det ämnet. I det framtidsscenario som Ättlingarna beskriver har den globala uppvärmningen bland annat lett till ökande spänningar kring vattenförsörjningen. Jennys mamma Gaupa är en politisk aktör på global nivå som försöker hitta lösningar för vattenfrågan genom FN. Också i dessa beskrivningar har Mats haft nytta av egna erfarenheter, som tidigare ledamot i Svenska UNESCO-rådet.
– Det var ett arbete som gjorde starkt intryck på mig. Att se det fantastiska internationella samarbete som pågår, att möta alla dessa nationaliteter och människor och att få insyn i det svåra och ibland ytterst tidskrävande arbetet med att ta fram avtalstexter var berikande och lärorikt på alla vis.
Jag ser framför mig ett FN som är reformerat och som fungerar mer som ett nationellt parlament. Där man har öppna och fria val och själv väljer sina ledamöter.
Men det FN som beskrivs i Ättlingarna är ganska annorlunda jämfört med den organisation som vi känner. FN:s huvudkvarter har nu flyttats från New York till Hong Kong och generalsekreteraren väljs i globala val.
– FN behöver bli starkare, och vi behöver ha mer av en folklig styrning, inte minst för att tackla klimatfrågan. Demokratiska processer har sitt egenvärde. Men det blir också en annan sorts representation när FN förankras mer hos folk. Jag ser framför mig ett FN som är reformerat och som fungerar mer som ett nationellt parlament. Där man har öppna och fria val och själv väljer sina ledamöter. Om vi t.ex. väljer ledamöter till EU, varför skulle vi inte kunna välja ledamöter också till FN då? Jag kan inte se varför det inte skulle kunna gå att genomföra.
Vid sidan om klimatkrisen, naturens rättigheter och de existientiella hoten mot civilisationen lyfts också andra stora frågor i Ättlingarna. Frågor som rör vår identitet. Vad gör en människa mänsklig? Vad är det att vara människa i förhållande till naturen och till varandra? Hur avvikande får man vara? Mats vill inte servera några färdiga svar men hoppas att berättelsen ska inspirera till reflektion.
– Jag har försökt undvika steroetyper och visa på att man kan vara många olika personer samtidigt. Om jag har försökt göra något så är det kanske att jag har försökt öppna upp för en reflektion kring sig själv och sin plats i världen, att öppna upp för möjligheten att vara den vi vill vara.
För att låta såväl berättelsens karaktärer som läsaren närma sig de svåra frågornas många bottnar tar Mats hjälp också av poesin. I bakgrunden och som en återkommande referenspunkt genom berättelsen syns Erik Johan Stagnelius dikt, Suckarnas mystér. “Suckar, suckar äro elementet, i vars sköte Demiurgen andas.” I Ättlingarna är det som om allt och alla suckar. Bergen, skogen, vattnet, själva livet… “Suckar blott i växlande gestalter.” Suckar i ständigt sökande efter mening.
På en fråga om varför Mats valt att bli medlem i Demokrati utan gränser svarade han:
– Världen behöver röra sig mot mer samarbete och starkare demokratiska processer. Jag sympatiserar helt med föreningens vision och det känns som ett viktigt ställningstagande att bli medlem. Och det är ju dessutom enkelt gjort.
Föreningens ordförande, Petter Ölmunger, har kommit en bra bit i sin läsning av böckerna.
– Jag kan varmt rekommendera Ättlingarna. Det tog en liten stund att greppa sammanhanget och orientera sig i handlingen. Men efter några kapitel var jag snart helt fast. Berättelsen är enormt spännande, tankeväckande och gripande, och den lyfter dessutom den mänskliga civilisationens ödesfrågor på ett både modigt och ödmjukt sätt. Det gläder mig att Mats har valt att skriva dessa böcker, och att han har valt att bli medlem i Demokrati utan gränser.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.