Democracy Without Borders främjar global demokrati. Men är det självklart vad detta innebär? Denna artikel diskuterar två perspektiv som innefattas i detta begrepp.
Vad är demokrati?
Innan man förjupar sig i den globala aspekten kan det vara värdefullt att titta närmare på vad demokrati betyder mer generellt. Demokrati kan betyda olika saker i olika sammanhang och för olika människor. Den breda demokrati-diskussionen rymmer därför en mångfald av perspektiv, vilket kan skapa en del förvirring. Det erbjuds en mängd definitioner. En del försöker föreställa sig demokrati i någon sorts idealtillstånd. Andra fokuserar mer på hur demokratin fungerar i praktiken i en given kontext. En del definitioner försöker förklara skillnader eller likheter mellan demokratins olika uttryck, såsom ”representativ”, ”direkt” eller ”deliberativ” demokrati. Andra återigen tycks mer intresserade av de principer som demokratin bygger på eller främjar, såsom jämlik inkludering, rättvisa eller yttrandefrihet.
I syfte att diskutera global demokrati kan det räcka med att använda en minimalistisk definition som bygger på internationellt överenskomna dokument och instrument.
En första referenspunkt är den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (UDHR), som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948. En annan viktig källa är den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), som antogs 1966 och trädde i kraft 1976. Baserat på artikel 21 i UDHR och artikel 25 i ICCPR skulle en kärnfull demokratidefintion kunna lyda som följer:
”Regeringsmakten måste ha sin grund i folkviljan, vilken realiseras genom alla medborgares rätt att delta i allmänna angelägenheter, direkt eller genom fritt valda representanter, som väljs i periodiska, reella, fria och rättvisa val som förrättas på grundval av allmän och lika rösträtt och genom hemlig röstning.”
Från Democracy Without Borders perspektiv är denna rätt till demokrati inte begränsad utan inkluderar alla nivåer av samhällsstyrning, från lokal till global nivå. Faktum är att artikel 28 i UDHR förklarar att alla har rätt till ett ”internationellt system där de rättigheter och friheter som behandlas i denna förklaring till fullo kan förverkligas.”
I detta sammanhang kan det vara nödvändigt att tillägga att även subsidiaritetsprincipen – att varje beslut bör fattas på lägsta möjliga och högsta nödvändiga nivå – samt principen om delning av makten i lagstiftande, dömande och verkställande grenar, är ovärderliga i alla demokratiska styrningssystem.
Den nationella demokratins globalisering
Rätten till demokrati innefattar givetvis mycket mer än fria och rättvisa val. Men om ovanstående definition åtminstone fångar demokratins viktigaste beståndsdelar, vad är i så fall global demokrati?
Det finns två huvudsakliga perspektiv: Det ena tar sin utgångspunkt i nationalstaten som är suverän enligt internationell rätt. I detta ljus syftar global demokrati i första hand på hur demokratin på nationell nivå har spridits, eller trängts tillbaka runt om i världen. Den nationella demokratins globala expansion är en av de viktigaste politiska trenderna under de senaste två århundradena. Statsvetare har visat på hur detta har skett i olika ”demokratiseringsvågor”. En första våg, med rötter i de amerikanska och franska revolutionerna, skedde huvudsakligen mellan 1828 och 1926. Denna skedde parallellt med en gradvis utvidgning av rösträtten och med att regeringarnas verkställande gren balanserades av starkare parlament i allt fler länder. En andra våg skedde mellan 1943 och 1962 parallellt med en stark trend av att de forna imperierna avkoloniserades.
Det råder större oenighet kring när exakt den tredje vågen ska ha tagit sin början. En del sätter startåret till 1974 och tiden för Nejlikerevolutionen och demokratiska reformer i Portugal. Andra pekar istället mot 1989 och tiden för Sovjetunionens kollaps. En kulminering av denna tredje våg tycks hursomhelst ha nåtts 2006. Sedan dess har det skett en tillbakagång för demokratin, vilket flera forskningsinstitut återkommande rapporterat om. Inte desto mindre har den globala spridningen av nationell demokrati också lett till en globalisering av demokratins idé. Idag finns en stark medvetenhet om och stöd för demokratin också i länder vars regeringar är långt från demokratiska.
Den globala styrningen demokratisering
Den andra innebörden av begreppet global demokrati tar sin utgångspunkt inte i nationalstaten utan i det globala samhället i egen rätt. I detta ljus syftar global demokrati primärt på att skapa mer demokratiska och inkluderande mekanismer för globalt beslutsfattande, antingen genom att reformera existerande globala institutioner eller genom att upprätta nya.
Den tidigare använda demokrati-definitionen skulle därmed innebära att de globala institutionernas beslutsfattande och agerande måste ha sin grund i ”världsbefolkningens vilja, vilken realiseras genom alla världsmedborgares rätt att delta i den globala styrningen, direkt eller genom fritt valda representanter”.
Detta pekar tydligt mot behovet av att skapa en parlamentarisk församling inom FN och mekanismer för människors deltagande i FN såsom ett världsmedborgarinitiativ eller globala folkomröstningar.
I mer allmänna ordalag återspeglas detta också i FN:s globala mål för hållbar utveckling, Agenda 2030, som kräver att det byggs upp ”effektiva och transparenta institutioner” (delmål 16.6) samt att det säkerställs ”ett lyhört, inkluderande, deltagandebaserat och representativt beslutsfattande” (delmål 16.7) på alla nivåer. Fokus för denna andra dimension av globala demokrati ligger alltså på den globala styrningens nivå.
Global demokrati: två komplementerande perspektiv
De två olika perspektiven på global demokrati som har diskuterats ovan kompletterar varandra. I syfte att bringa större klarhet i diskussionen skulle det emellertid vara till hjälp om det gjordes en tydligare distinktion mellan begreppen. Det första perspektivet skulle kunna sammanfattas som ” den nationella demokratins globalisering”. Det andra skulle kunna sammanfattas som ”den globala styrningens demokratisering”.
För att bygga en stabil global demokrati som omfattar båda dessa dimensioner är det nödvändigt med framsteg inom båda dessa områden, vilka också är ömsesidigt beroende av varandra. Även om alla världens länder var demokratiska så skulle detta ändå inte göra den globala styrningen mer demokratisk. Om det görs försök att globalisera den nationella demokratin, utan parallella insatser för att demokratisera den globala styrningen, kommer demokratiska institutioner inom nationalstaten bli alltmer ihåliga och ineffektiva, eftersom alltfler frågor hanteras på den internationella, mellanstatliga, nivån, utan demokratisk insyn och inflytande. I en era med ökande globalisering behöver den nationella demokratiseringen stöd från demokratiska globala institutioner. Å andra sidan är den globala styrningens demokratisering beroende av stabila demokratier på nationell nivå. Liksom den nationella demokratin har vuxit fram under en gradvis process, där lokala initiativ och nationella institutionella reformer växelvis lett processen framåt, kommer även utvidgningen av rätten till demokrati till den globala nivån vara beroende av ett samspel mellan nationell demokratisering och demokratiska reformer av den globala styrningens institutioner.
Regler och villkor för att använda innehåll från denna hemsida.