FN har uppfattats som ett banbrytande experiment i globalt samarbete och i en multilateralism som sätter människor och folk i centrum. Född ur andra världskrigets aska presenterar dess stadga fyra stora ambitioner med utgångspunkt i ”Vi, de förenade nationernas folk”.
Dessa är att rädda kommande generationer från krigets gissel; ånyo betyga tron på grundläggande mänskliga rättigheter, värdighet och jämlikhet; skapa villkor för rättvisa enligt internationell rätt, och främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor.
75 år efter sin födelse, har FN uppnått dessa mål? För att svara på denna fråga bad våra kollegor på den globala civilsamhällsalliansen CIVICUS framträdande tänkare och aktivister att reflektera över FN:s prestationer, utmaningar och utsikter för förändring.
FN måste skakas om rejält i sitt sätt att fungera
Med bakgrund i en mångfald av organisationer som arbetar nära FN var alla överens om att även om miljontals människor runt om i världen har dragit nytta av FN:s verksamheter måste FN måste skakas om rejält i sitt sätt att fungera.
FN har på ett avgörande sätt hjälpt till att förebygga och lösa konflikter. FN har tillhandahållit humanitärt stöd till människor i desperat behov efter naturkatastrofer och katastrofer föranledda av människor. FN har ordnat mat och skydd för utsatta folkgrupper under kriser och har möjliggjort gemensamma åtgärder för att hantera effekterna av pandemier och klimatförändringar. Situationen för många av världens marginaliserade människor kunde ha varit mycket sämre om det inte var för FN:s ingripanden.
FN har också producerat och kontinuerligt utvecklat starka normer för mänskliga rättigheter och könsrättvisa. Efter andra världskriget bidrog organisationen till att inleda den stora vågen av avkolonisering och självbestämmande som svepte fram över stora delar av det globala syd. På senare tid har FN ombesörjt en ambitiös och universell agenda för hållbar utveckling.
I var och en av dessa ansträngningar har FN och dess medlemsstater förlitat sig på aktivister och ideella organisationer för innovativa idéer, komplexa problemlösningar och leverans av tjänster.
Det är talande att generalsekreteraren inte valde att högtidlighålla FN:s 75-årsjubileum med en fest, utan med ett globalt samråd som syftade till att lyssna på de människor som organisationen tjänar.
En stor kritik av FN är att dess djungel av system och strukturer kan framstå som förvirrande och självtjänande för utomstående, vilket gör det svårt att verka effektivt genom dem. FN:s byråkrati är spretig och ofta långsam. Dess struktur är strikt hierarkisk och en stor institutionell tröghet försvårar för reformer.
Aktivister och organisationer i civilsamhället som söker nya former för folkcentrerat engagemang för att möta samtida utmaningar motverkas av föråldrade FN-processer, hämmade av prejudikat och bristande fantasi.
Ackreditering till FN kan vara politiskt laddat. Många organisationer som verkar för mänskliga rättigheter stängs effektivt ute. Detta innebär att FN förlorar möjligheten att lyssna till vitala röster. Vidare är många av FN:s viktigaste organ och avdelningar baserade i det globala nords länder med diskriminerande viseringsregler som utesluter de allra flesta människor från det globala syd.
Dessa brister är inte bara procedurmässiga. De pekar på en djupare dysfunktionalitet av obstruktion och medlemsstaternas underlåtenhet att leva upp till och stödja FN:s grundläggande värderingar. Det finns ingen mer synlig symbol för detta än säkerhetsrådet vars permanenta medlemmar upprepade gånger har misslyckats med att fullgöra sitt ansvar för att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Konsekvenserna är djupgående för några av världens mest förföljda folk, inklusive palestinier, uigurer, rohingyas, sahrawier och tibetaner. Det har lett till att hundratusentals livhar gått förlorade bara under det senaste decenniet i konflikter i Afghanistan, Demokratiska republiken Kongo, Irak, Sydsudan, Syrien och Jemen.
Idag finns det nästan 80 miljoner tvångsförflyttade människor runt om i världen. De globala militära utgifterna har ökat till svindlande 1 917 miljarder dollar. En av nio människor på planeten möter kronisk undernäring trots exponentiell tillväxt.
FN:s statscentrerade förfaranden och exklusiva beslutsutrymmen, kontrollerade av regeringsrepresentanter, står i strid med de folkcentrerade ambitionerna i FN-stadgan. Några framsteg har gjorts för att förbättra människors och civilsamhällets deltagande i FN, men mycket mer behöver göras.
Tre förslag för att förbättra ett FN som sätter människan i centrum
Det är värt att notera att deklarationen för högtidlighållandet av FN:s 75-årsjubileum inkluderar ett högtidligt löfte om att “uppgradera Förenta Nationerna”. I denna anda är tre förslag för främjandet av de folkcentrerade ambitionerna i FN-stadgan särskilt värda att överväga.
En civilsamhällsförsvarare, ett medborgarinitiativ och en parlamentarisk församling
För det första skulle ett kontor för en folk- eller civilsamhällsförsvarare kunna inrättas för att identifiera hinder för deltagande, stimulera inkluderande möten och driva FN:s uppsökande verksamhet gentemot allmänheten och civilsamhällets organisationer. En sådan person och funktion kan leda implementeringen av en bredare strategi för att öppna FN för människors deltagande och för civilsamhällets röster samtidigt som man tar itu med asymmetrier i engagemang inom olika FN-organ, avdelningar och forum. CIVICUS arbetar med flera organisationer, inklusive UNA-UK och Together First-initiativet, för att förverkliga denna idé.
För det andra kan en mekanism i form av ett medborgarinitiativ inrättas för att ge viktiga FN-organ inklusive generalförsamlingen och säkerhetsrådet mandat att agera i frågor av global betydelse efter att ett visst antal globala medborgare har lämnat in en gemensam framställning. En sådan mekanism skulle göra det möjligt för människor att få sina röster hörda och också ge en kanal för att forma FN:s dagordning.
För det tredje bör människor över hela världen ges en möjlighet till direkt representation och en röst i FN genom en parlamentarisk församling. Brister i representativ demokrati som existerar i alltför många delar av världen accentueras ytterligare i FN genom en statscentrerad byråkratidriven modell. En parlamentarisk församling kan hjälpa till att göra FN mer tillgängligt för människor.
När vi idag möter en global hälsokris av historiska mått och en förestående massiv ekonomisk lågkonjunktur, krävs internationellt samarbete som främjar en folkcentrerad multilateralism mer än någonsin. Globala utmaningar är för stora för stater och deras representanter att lösa ensamma. Det organiserade civilsamhället och aktiva medborgare har en nyckelroll att spela, men vi måste förändra de utrymmen inom vilka besluten fattas. Möjligheterna kan visa sig vara stora om vi är öppna för förändring liksom de visionärer som hjälpte till med att upprätta FN.
Denna artikel publicerades ursprungligen på una.org.uk och återpubliceras här med vänlig tillåtelse. Den har redigerats något för att återspegla att 2020 nu är förbi. Copyright förblir hos författarna och/eller den ursprungliga publiceraren.