Carl Bildt och den post-amerikanska världsordningen

Dela på email
Dela på facebook
Dela på twitter

I samband med Coronakrisen har Sveriges tidigare stats- och utrikesminister Carl Bildt uttalat sig om hur världen förändrats. “Detta är den första globala kris [sedan 1945] där USA inte ens gör anspråk på att försöka utöva ledarskap”, säger han i Studio Ett den 8 maj.  Men vilka möjligheter ser Bildt för att etablera ett globalt demokratiskt ledarskap?

Vid en kris blottläggs vissa saker om hur världen fungerar. Enligt Bildt blottlägger Coronakrisen en värld utan ledarskap, eller den nya oredans tid, som han också har beskrivit det. USA har dragit sig tillbaka från sin roll som världsledare. FN är förlamat genom motsättningar i Säkerhetsrådet. G-20 samarbetet, som var så betydelsefullt under den globala finanskrisen, leds av en svårförutsägbar saudisk prins. Kina som blir allt starkare har begränsad trovärdighet. Och EU har ännu inte den geopolitiska tyngd som skulle krävas. 

USA gör inte längre anspråk på ledarskap

Att USA nu inte gör anspråk på att vara ledare är enligt Bildt en ny situation: “I varje annan kris under hela den här långa perioden sedan 1945 har det funnits ett försök av USA till ledarskap, ibland välkommet, ibland inte välkommet, ibland med bra resultat, ibland med mera tveksamma resultat.”

När det ledarskapet idag inte finns undrar många vart vi är på väg. Programledaren i Studio Ett, Magnus Thorén, frågar om Bildt ser det som något negativt att världen nu verkar sakna ett land som tar en ledarroll? “Det beror på”, svarar Bildt och pekar på det han kallar den ideala bilden som fanns 1945 då FN bildades. Då var tanken att Säkerhetsrådet skulle stå för fred och säkerhet. Därifrån, inte från något enskilt land, skulle världen ledas. Men så blev det inte på grund av motsättningar och konfrontation mellan stormakterna. 

”Vi måste ha någon typ av ordning”

Bildt ser dock inte dagens avsaknad av ledarskap som något positivt för världen: “Vi måste ha någon typ av ordning, någon typ av ordningsprincip och någon typ av ordningsmakt i världen för att det ska fungera, för att vi ska kunna känna lite större trygghet och säkerhet.”  

Bild: Carl Bildt – World Economic Forum Annual Meeting Davos 2008, licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 2.0 Generic

Här kunde programledarna ha frågat hur Bildt tänker sig att ett globalt ledarskap skulle kunna växa fram. När den frågan inte ställdes gör vi istället ett försök att resonera om saken i detta inlägg. Att hoppas på en ny global stormakt framstår knappast som en framkomlig väg. Ett globalt ledarskap som enbart bygger på militär eller ekonomisk styrka har mycket begränsad legitimitet, och skulle dessutom vara alltför begränsat av egna nationella eller regionala särintressen. Vore det inte bäst att sträva efter någon variant av den ideala bild som Bildt pratar om, det vill säga ett fungerande FN som leder världen? 

Globalisering av demokratin?

Men om FN ska kunna utöva globalt ledarskap behöver organisationen omformas. Att nära 200 stater fattar i hög utsträckning protektionistiska beslut i en pandemi visar på behovet av institutioner som kan agera utifrån globala perspektiv. Med en Generalförsamling utan beslutsrätt och med ett handlingsförlamat Säkerhetsråd är FN idag alldeles för svagt. För att skapa ett legitimt och handlingskraftigt globalt ledarskap behöver FN demokratiseras.”Det enda som är riktigt globaliserat idag är viruset”, säger Bildt i intervjun. Varför inte tänka sig en globalisering även av demokratin, i linje med hur vi i Demokrati utan gränser verkar? 

EU-parlamentet som exempel

Ett vägledande exempel kan finnas i Europaparlamentets utveckling. Det startade som en indirekt vald rådgivande parlamentarisk församling, och har utvecklats gradvis under EU:s historia. Idag är det ett direktvalt parlament och utgör en viktig del av EU:s ledarskap och beslutsordning.

På liknande sätt skulle en i första skedet rådgivande parlamentarisk församling inom FN (UNPA) kunna upprättas. En UNPA kan etableras genom ett beslut i Generalförsamlingen, i enlighet med FN-stadgan (artikel 22), och därmed utan möjlighet för enskilda Veto-makter i Säkerhetsrådet att blockera. Delegaterna i en UNPA skulle ha i uppdrag att verka för globala intressen, och liksom EU-parlamentariker skulle de gruppera sig utifrån politisk inriktning och inte utifrån nationstillhörighet. 

UNPA som ett första steg

Liksom Generalförsamlingen skulle en UNPA initialt sakna mandat att fatta bindande beslut. Men den skulle kunna yttra sig och ge rekommendationer kring exempelvis val av Generalsekreterare, FN:s budget eller WHO:s pandemi-bekämpning. Med en tydlig global utgångspunkt skulle den moraliska tyngden i dess rekommendationer kunna bli betydande, och skulle komplettera Generalförsamlingen vars perspektiv begränsas av medlemsstaternas nationella intressen.

En UNPA skulle också bli en katalysator för mer djupgående reformer av FN, inklusive av den parlamentariska församlingen själv. Den kan i ett senare skede omformas till en direktvald andra kammare inom FN som tillsammans med Generalförsamlingen (första kammaren) bildar ett världsparlament med mandat att fatta globalt bindande beslut i frågor som berör hela mänskligheten.

Stimulera demokratisering

Det säger sig självt att en UNPA inte skulle vara en perfekt demokratisk institution. Den skulle exempelvis brottas med utmaningen som ligger i bristen på demokratisk förankring i många av FN:s medlemsstater. Men den skulle trots allt bli ett forum där förhandlingar om ett mer demokratiskt FN kan föras på ett förnuftigt sätt. Och jämfört med dagens ordning skulle den vara ett tydligt uttryck för en ambition att forma ett mer demokratiskt globalt ledarskap. På så vis skulle församlingen också bli ett exempel och skulle kunna ge kraft åt demokrati-utveckling överallt i världen.

Syftet med ett världsparlament är inte att ersätta lokala, nationella och regionala beslutsnivåer, utan att komplettera dessa med en global dimension. I en globaliserad värld är detta en förutsättning för att värna också våra lokala samhällen, och ytterst den enskilda människan.

En demokratisk världsordning

Till sist, Coronakrisen är inte den enda globala kris som aktualiserar en brist på globalt ledarskap. Bristen är också smärtsamt synlig i ljuset av den globala upphettningen, liksom i kärnvapenhotet och i andra globala utmaningar. Därför behöver nu  en mer demokratisk världsordning växa fram och gradvis etableras.

Välkommen till den post-amerikanska världen, säger Bildt. Det gör vi också.

Hans Leander
Hans is a board member of Democracy Without Borders-Sweden
If you like this article, consider making a donation